När våren kommer, då vaknar sippor
Och lärkan drillar sin sång i sky,
Och rosor växa i stora knippor
Liksom romaner av Eugéne Sue.
Och björken grönskar så högt på branten,
Och bromsen spelar på myggans bal,
Och svinen beta på dikeskanten,
Och orren spelar och göken gal.
Då strömmar folk utom alla tullar,
Att sommarns fröjder till mötes gå.
Men också är det helt andra bullar
Än vad som vintern oss bjuder på:
I snö och väta jämt opp till hakan
Är Bores glädje vid vargars tjut!
Då drar man hop sina sängsparlakan
Och törs ej sätta sin nästipp ut.
Men vintern flyktar, den ryss-kosacken,
Och våren svänger sin blomsterstav.
Då petar solen oss uti nacken,
Och ber oss titta kring land och hav.
Vad härlig tavla, vad lek och löjen!
Uthus och lador på tusen sätt
Utpyntas präktigt till sommarnöjen,
Och sämsta skrubb blir ett kabinett.
Jag hyrt ett sådant, som förr var lada,
Nu är det fint som ett schweitzeri,
Så nära sjön att man där kan bada:
Man öppnar fönstret och hoppar i.
Där har jag dälder och blomsterkullar,
Där har jag riktigt ett paradis.
Som Adam ligger jag själv och rullar
I solens sken som en liten gris.
Man nöjs med litet och har så roligt,
Man bryr sig ej om charkuteri't.
Man klappar mor litet smått förtroligt,
Och tittar in uti skafferi't.
Man lite krafs uti korgen makar,
Tar några vänner i glatt förbund —
Och Herre Gud, vad den sexan smakar
Med lilla supen i grönan lund!
Ja, skål för våren och landet, bröder
Ja skål, I blommor och gröna trän!
Ännu en skål, medan solen glöder,
Snart kommer hösten och kör oss hän.
Då skall man flytta till stan tillbaka
Och köpa talgljus och ta opp ved,
Och klä sig fint och var dag sig raka,
Och vara stel i varenda led.
