Waker och Beder
1.
I kallade Själar! ack, sofwen ej mer,
Men anda och ögon upplyften.
En dröm och en skugga är lifstiden er;
Ty städs till det ewiga syften.
Hwi wiljen i ligga i dwala?
2.
Afskudden de hinder, som hålla er fast
I werldens lust och umgänge;
Förqwäfwen naturns och all egenhets last,
Ty lifstiden räcker ej länge.
Snart ropas: "Si, Brudgummen kommer!"
3.
Upp! låtom osz hasta, mot Honom att gå;
Och låtom odet synliga fara.
Hans Härolders röst låt osz akta uppå:
Han will sig i andan förklara
För rena och brinnande hjertan.
4.
Förblifwen i waksamhet samlade wäl,
Och bedjen i sanning och anda,
Att lamporna ingen ifrån eder stjäl,
Och hafwen er olja tillhanda
Nu re'n, att den då icke tryter.
5.
Åt Gud eder offren med allwar,
ej sken: Han kärlekens olja kan gifwa,
Befordra er tillwäxt med smörjelsen ren,
Ett själaljus för eder blifwa,
Som icke i döden utslocknar.
6.
Ack! wärdes, o Jesu, sjelf wäcka opp,
Att afdö och bedjaoch waka,
Att fröjdfullt och hoppfullt fortsätta wårt lopp,
Allt lugn och all hwila försaka,
Till desz wi wårt mål hafwa hunnit.
