Länge nog vi väntat,
Nu är vintern här.
Termometern visar
Åtta ungefär.
Öfver land och skär
Faller snö omsider.
Hvitt i alla tider
Våra vintrar klär.
Nyss man läppen hängde
Missnöjd, dum och trög.
Nu man gläds, ju mera
Drifvan växer hög:
Det var snö som dög!
Om ett vad I hållen,
Surrar jag med bollen
Om vår gamla flög.
Redan stången darrar,
Då jag lägger an:
Titta, den som hinner!
Pang! Der sitter han.
Med en stjerna grann
Vred jag väderhanen:
Knappt kanske I anen,
Hvad en stjerna kan.
Öfver Djurgål’n stryker
Nordan med ett dön.
Snöhvit skogen dignar,
Som var nyss så grön.
Ifrån Lidingön
Surran med sin krake,
Morgonmjölk och lake
Larfvar fram i snön.
Öfverallt förnimmes
Bjellrors melodi.
Breda vägar skottas
Till hvart Schweitzeri.
Ingen krog förbi
Bryggarkampen trafvar.
På hvar korg jag stafvar:
Nürnhergs bryggeri.
Nyss om väderleken
Var ett fasligt skrän.
Nu har vintern sluppit
Golfens karantän.
Snön till våra knän
Hinner innan natten:
Nu ger lärkan katten
Gotlands päronträn.
Liten sparf sig gömmer
Lugnt uti sin skog.
Brödmadamen hastar
In på närmsta krog.
Bonden slår med fog
Snön ifrån kasketten.
Oxar öfver slätten
Knoga med sin plog.
Hasselbackens portar
Öppnats ha med dån.
Blå och gula flaggan
Svajar derifrån.
Nu har Davidsson
På sin köksdörr gläntat.
Mången gom har väntat
Få sig ett gudslån.
Vintern är välkommen,
Som jag vet ej hvad!
Nu tar lifvet opp sig
I otrolig grad.
Hostan i vår stad
Flyr ur alla husen.
Nu är marken frusen
Nu är landtman’ glad.
E. S—dt.
