Till Mina lärjungar.
I unga, tagen dessa enkla sånger!
De egnas eder af en trofast vän.
I Hafven sjungit dem så många gånger,
De flesta kännen I rätt väl igen.
Af edra barnaröster friska, klara,
De hafva uttryck, lif och känsla fått.
O önskat ega dem. Mån I förvara
Dem som ett litet minne af mig blott.
Låt tonerna ej tystna, då i verlden
I träden ut; låt sångens ande gå
Bredvid er och förljufva lefnadsfärden;
År himlen mulen — sjungen gladt ändå!
Men sjungen alltid rent med barnasinnen,
Och sjungen helst om Gud och fosterland,
Om fädrens ära och de stora minnen,
Som fästa sig vid gamla Svithiods strand.
Då skall er sången tröst och och glädje bringa —
I honom bor en magt så underbar —
Då skall han skönt bland våra fjällar klinga
Och uti hjertan finna återsvar.
