Mi hustru
Ja feck me e hustru å ho hette Sara,
ptottan, ptottan, fallirallirara,
e illbatti käring dä månde dä vara,
ptottan, ptottan, fallirallirej!
Så skar jag e karbas å dä va på måndan,
så la ja'n i blöt dä va på tisdan.
Så börja ja på å begagna'n, å dä va på onsdan,
så dog dä eländia kräket på torsdan.
Å klockarn den ga ja en korv å en kringla
för dä att han skulle bå sjunga å ringa.
Å prästen den ga ja e ko å en kviga
för de att han skulle begrav å — tiga.
Å bra gjorde Blacken, te graven han dro'na,
ptottan, ptottan, fallirallirare,
men bättre dä gjorde la den som to'na,
ptottan, ptottan, fallirallirej!
