Jag är så glad, när jag får gå

Jag är så glad, när jag får gå av Ingrid Palm

Översättning 1859 från Phoebe Browns (f. Hinsdale) engelska original diktat 1818. Enligt Hemlandssånger, 1892, där sången har nr 355, är författaren Mrs Brown. Översättaren anges inte. Ingrid Palm avled 1888. I Nya Pilgrimssånger 1892 har psalmen nr 594 och var också med i den äldre utgåvan av Pilgrimssånger.

1.
Jag är så glad, när jag får gå
I skymningsfriden skön
Långt bort från jordbekymren små
Till Gud i stilla bön.

2.
Det är så got i enslighet
Få klaga Gud sin nöd
Och ha i Guds barmhärtighet
Sitt enda wärn och stöd.

3.
Jag tänker då på hwad jag fått
Och hwad alltjämt jag får
Och kastar allt, båd stort och smått
På den som allt förmår.

4.
Jag tänker på den fröjd och ro,
Som en gång wäntar mig.
Den tanken lifwar upp min tro
Här på bekymrens stig.

5.
Och när mitt timglas runnit ut,
Det ware Guds behag,
Att lugnt må bli min lefnads slut
Och se'n en ewig dag.