Min barnatro.
Jag har en ros, så hvit hon är
Och skön, som Sarons lilja;
Jag henne i mitt hjerta bär,
Oss intet skall åtskilja.
Hon är planterad af min vän
Den bäste uti himmelen.
Tro heter hon och är mer värd
Än alla jordens håfvor,
Ja, mer än gunst och makt och flärd
Och glans och rika gåfvor.
När verldens härlighet är all,
Min hvita ros än blomma skall.
Men, Herre Gud, hvad mäktar jag,
Om du ej vill bevara?
Ack, jag är ung och jag är svag
I frestelse och fara.
Kom sjelf att i mitt hjerta bo,
Behåll mig i min barnatro!
