Arfvet.
1.
Jag har ett arf i himmelen,
Förvarfvadt af min bäste vän.
Ovanskligt är det och består,
När jordens härlihet förgår.
2.
Hvad hör det, om jag också här
En ringa tjänare blott är,
Jag skall ju en gång blifva rik,
Guds gida, helga englar lik.
3.
Hvad gör det, på på törnströdd stig
Jag vandrar här; jag närmar mig
Med hvarje steg min Faders hus,
Der allt är salighet och ljus.
4.
Pris vare dig, min Frälsare,
Som ville dig i döden ge,
För att jag skulle, frälst och fri,
En himmelrikets arfving bli!