1.
Jag har i himlen en vän så god,
en vän så god, en vän så god.
Han har mig löst med sitt eget blod
från satan, synden och världen.
Han lyssnar alltid till hjärtats bön,
han har mig lovat en krona skön,
den jag skall bära som nådelön
när jag en gång slutat färden.
2.
Jag ser i ordet hans sköna bild,
hans sköna bild, hans sköna bild,
han är så tålig, han är så mild,
han är den bäste av alla.
Han är en hjälte som ingen ann',
för mig han stridit och seger vann.
I honom jag nu ock segra kan,
för mig skall fienden falla.
3.
Mitt skuldregister han plånat ut,
han plånat ut, han plånat ut,
på mina synder han gjorde slut,
den bördan slipper jag bära.
Jag är i honom så täck för Gud,
ty han har klätt mig i helig skrud,
och därför höjer jag lovets ljud,
så gott jag kan, till hans ära.
4.
Och nu jag sjunger så nöjd och glad,
så nöjd och glad, så nöjd och glad.
Ty Gud berett mig en härlig stad,
där jag får vila från striden.
Där finns ej sorger, där finns ej nöd
och ingen smärta och ingen död,
blott liv och hälsa i överflöd
och ingen ände på friden.
5.
I himlen finnes en sabbatsro, :|:
Där alla de, som på Jesus tro,
Få vila ut efter striden.
Där finns ej sorg, och där finns ej nöd
Och ingen smärta och ingen död,
Blott liv och hälsa i överflöd —
Och ingen ände på friden.
6.
Där får jag möta min vän så god,
min vän så god, min vän så god,
som här lät offra sitt eget blod
till min och allas försoning.
Där brusar sången så hög och klar,
en glädjeström genom hjärtat far,
och evigt stannar den hos mig kvar
i himlens härliga boning.
