Jag levde en tid utan Gud här i världen

Jag levde en tid utan Gud här i världen
av Carl Lundgren
Sång nummer 2 i Nöd och Nåd under titeln Förr och nu. På Wikipedia finns en artikel om Jag levde en tid utan Gud här i världen.


1.
Jag levde en tid utan Gud här i världen
Och hade min ro i fåfängliga ting,
Jag älskade synden, dess lustar och flärden,
Fördärvad och fridlös jag irrade kring;
Jag kände ej honom, som lade
“Vår krankhet och sveda på sig“,
Jag kände ej konom som sade:
“O, män’ska, kom åter till mig!“

2.
Men fast jag alltjämt mina skulder förökte
Med synder och brott mot Guds heliga bud,
Så fanns dock en vän, som beständigt mig sökte
Och ropade till mig: kom åter till Gud!
Jag ville ej höra den rösten,
Den var mig odräglig och svår,
Jag ville ej fatta den trösten,
som finnes i Frälsarens sår.

3.
Men Herren som såg var min väg skulle ända,
Han som icke vill någon syndares död,
Besökte mig åter och lyckades tända
Ett ljus i min själ, som upptäckte min nöd.
Jag såg hur alltjämt jag har syndat
Och brutit Guds heliga bud,
Jag såg, huru träget jag skyndat
Allt längre i fjärran från Gud.

4.
Men ack, vilken vånda, då jag skulle börja
Att leva, som Gud i sitt ord har befallt,
Då jag för min fattiga själ skulle sörja
Samt vaka och strida och fullgöra allt!
Väl gjorde jag böner så långa
Och lovade bättring och tro
Samt läste kapitel så många;
Men ack, sådant gav ingen ro.

5.
Vad förr jag betraktat som svaghet och brister,
Ja, sådant som fordom jag ment vara gott,
Stod tecknat med på mitt syndaregister,
Bar namn av missgärningar, synder och brott.
Här stod jag i allt mitt elände,
Min ångest var faslig och svår,
Jag nödrop till Herren uppsände,
Till honom, som frälsa förmår.

6.
Vad sedan mig hände, jag ej kan förklara,
Dock se, jag blev frälst av en blodfärgad man.
Han sade; “Hos mig skall du evigt få vara,
Ej synd eller djävul dig skada då kan.“
Vi talades vid så förtroligt
Om vad som har hänt och skall ske.
O, Herre min Gud, huru roligt
Att nåden få smaka och se!

7.
Och nu får jag vara ett barn åt Gud fader,
Och nu får jag vara hos Frälsaren kär,
Och har jag löfte att jämt vara glader,
Och helgonen skinande silke jag bär;
Och nu får av Jesus jag lära
Rättfärdighet, godhet och ro,
Och sist har han lovat att bära
Mig hem till sin himmelska ro.