1.
Jesus går den tunga stråten
Öfver Kidrons mörka flod.
Mänskor, eder synd begråten,
Kunnen I, så gråten blod
Vid den syn, som här vi se:
Åt Guds Son, den helige,
Vredesbägaren skall bräddas,
På det syndare må räddas!
2.
Se hur Jesus faller neder
På sitt anlet' i sin nöd;
Hör hur gång på gång han beder,
Att den hårda, bittra död
Ej må honom öfvergå.
Ödmjuukt dock han säger så:
Käre Fader, från din vilja
Vill jag ej min egen skilja!
3.
Se hur han med döden strider!
Hårdare en kamp ej stod.
Märk hur djupa kval han lider,
Kval, som pressa ut hans blod!
Blomstren, som han träder på,
Färg af ångestsvetten få,
Som utur hans ådrors källa
Synes purpurröd framvälla.
4.
När som blomstret jag skall falla,
När jag vissna skall som hö,
När de trötta sinnen alla
Domna bort och jag skall dö,
När min kraft ej mer förmår
Och mitt hjerta stilla står,
Ryck mig, Jesus, ut ur nöden,
Du som öfvervunnit döden.