John Anderson
|
Översättning till svenska av Gustaf Retzius 1872. |
John Anderson, min vän John,
Den gång jag först dig såg,
Ditt hår i svarta lockar
Kring vackra pannan låg.
Nu är din panna kal, John,
Din lock, som snö är den,
Men signe Gud din hjessas snö,
John Anderson, min vän.
John Anderson, min vän John,
Vi uppför kullen gått,
Och mången fröjdfull dag, John,
Vi med hvarandra fått.
Nu må vi stappla ned, John,
Men hand i hand dock än
Till kullens fot att slumra få,
John Andersson min vän.