Jul-Kalender 1887/Den hedniska offerhärden
| ← Ånger. |
|
Arbetaren. → |
Den hedniska offerhärden.
På mången kulle än i norden,
Der sagan bor och friden rår,
En offerhärd, ett minne vorden,
I åldrig helgd för vandrarn står.
Der sagan bor och friden rår,
En offerhärd, ett minne vorden,
I åldrig helgd för vandrarn står.
Den härden är ett arf från dagar,
Då menskans tro var odöpt än
Och, dårad af naturens lagar,
Såg gud vid gud i skapelsen.
Då menskans tro var odöpt än
Och, dårad af naturens lagar,
Såg gud vid gud i skapelsen.
Då helig hölls den, dit man vände
Som till ett tacksamhetens hem,
Åt gudarne der offer brände
Och tog som gengäld bud af dem.
Om icke vi de gudar akta,
Som der då tydde sina bud,
Så gå vi dit dock att betrakta
Hur allt der lär att dyrka gud.
Som der då tydde sina bud,
Så gå vi dit dock att betrakta
Hur allt der lär att dyrka gud.
Der rika syner vandrarn löna,
För vandringsmödan och hans färd,
I medelpunkten af det sköna,
Som Gud har slösat pä vår verld.
För vandringsmödan och hans färd,
I medelpunkten af det sköna,
Som Gud har slösat pä vår verld.
Som lag står fast: det sköna manar
Till tacksam vördnad menskan der,
Lik’ godt om, då Guds verk hon spanar,
Hon kristen eller hedning är.
Till tacksam vördnad menskan der,
Lik’ godt om, då Guds verk hon spanar,
Hon kristen eller hedning är.
Derför, hur än enhvar må tänka
Sig Gud till skepnad, håg och magt,
Skall der han vördnad honom skänka
För i naturen nedlagd prakt.
Och, om ej mer med offerlåga,
Skall nordens folk dock i all tid
Som förr till offerhärden tåga
Att vörda Gud i ostörd frid.
Skall nordens folk dock i all tid
Som förr till offerhärden tåga
Att vörda Gud i ostörd frid.
Nl.