Jul-Kalender 1887/Sjöstrands Wäinämöinen
| ← Jagt-sporten. |
|
Flingor. → |
Sjöstrands Wäinämöinen.
Herr C. Sjöstrand, som i Finlands konsthistoria har skapat sig ett varaktigt namn genom sina gestalter ur Kalevala, återvänder allt jemnt från andra uppgifter till denna sin konstnärsbegåfnings första kärlek. Det är som skulle han se dessa sångens höga gestalter i ett allt klarare ljus hägra för hans blick vid den fjerran horisonten, oemotståndligt lockande honom till sig.
Nu har han åter fångat och i konstverkets form framstält tvenno af dessa vackra hägringar ― Aino och Wäinämöinen. „Ser du“, sade han en dag åt mig, „hvarje gång jag tänkt öfver dessa gestalter, har jag funnit att något har felats i den uppfattning, man vanligen gör sig om dem. Wäinämöinen är ej den åldrige siarn allenast, bräcklig och bruten som i Aino-sångerna, utan han är tillika den kraftige hjelten, som låter svärdet tala lika oemotståndligt som orden. Han är ej blott sångarfadren, utan också folkets anförare, den oförskräckte hjelten, hvars vishet och styrka stå i jemnmått med hvarandra. Man bör påminna sig hans uppträdande i Pohjagården, då Louhi hade stängt sol och måne i berget. Det är så jag velat återgifva honom i kroppslig gestalt ― som en siare och herskare tillika. Jag fick denna uppfattning då jag nyligen reste derborta i Karelen, derifrån jag också tagit hela typen“.
Det bör ej kunna vara olika mening om, att denna uppfattning är den riktiga. Ej heller är en bräcklig gubbe något lämpligt folkideal, han må vara aldrig så vis. De ideal, ett folk skall se upp till, måste framför allt framställa handlingskraften, ty det är endast den kraftiga handlingen som för till framgång och lycka, nemligen då den paras med vishet och med vördnad för det ädla i lifvet. Det är dessa tre egenskaper herr Sjöstrand på ett lyckligt sätt förenat hos sin Wäinämöinen, hvilken derigenom blifvit ett verkligt storslaget konstverk, som utan tvifvel skall komma att vinna varma sympatier och få inträde i alla de hem, der folkdiktens idealer hafva funnit vänner och beundrare. Herr Sjöstrand är som bäst sysselsatt att utarbeta sin staty i naturlig storlek; nu är den tillgänglig i den mindre skala, som är vanlig för skulpturverk, afsedda att pryda hemmen.
Herr Sjöstrands „Aino“ är en särdeles tilltalande, utomordentligt vacker qvinnogestalt. Konstnären har lyckligt funnit uttryck för det veka och ljufva behag, dikten tilldelat henne i så rikt mått. Äfven denna skapelse skall han utföra i full storlek, sedan han först funnit det ansigtsuttryck hos den unga flickan, som föresväfvar honom, men hvilket han ej anser sig hafva kunnat återgifva i den lilla statyetten så, som han skulle velat hafva det. R. H―g.