←  Litet efter sin tid.
Jul-Kalender 1889
av Jonatan Reuter

Vid sjön om vintern.
Vårdröm.  →


[ 20 ]

Vid sjön om vintern.

Hvarför blir sinnet så tungt och kallt
här nere vid islagd sjö?
Ack du har ändrat din färg och gestalt,
se’n vintern dig höljt i snö!

Förr var du rörlig och blå och fri,
har bilder af strand och skog;
väl jag mins hur med rodnad i
din bölja i qvällen log.

Nu, om stormen gick än hur vild,
rörs du ej, förr du sjöd.
Skimrar aftonen än så mild,
allt är du lika död.




[ 21 ] Derför blir sinnet så tungt och kallt
här nere vid islagd sjö.
Ack, du har ändrat din färg och gestalt,
se’n vintern dig klädt i snö!
 Jonatan Reuter.