Om du den helga julekväll
Med gåfvor åkt till nödens tjäll
Och sist till hemfärd bjällran klingar,
På slädens med jag ställer mig,
Jag ej vid porten lämnar dig,
Jag sväfvar tätt i dina spår
I salen in, där granen står,
Och breder, osedd, ut de hvita vingar.
Om dörrn slås opp för dina små,
Som stått i väntan tyst på tå,
Och granen dem ett ljushaf bringar
Och vid de oskuldsfullas dans
I rummet tänds en himmelsk glans,
O, det är jag, som sprider där
En ljusning underbar och skär
Och breder, osedd, ut de hvita vingar.
Om, förr än kvälln till ända far,
Den gamla boken fram du tar,
Som hvarje oro än betvingar,
Och läser sist en julepsalm
Om barnet uppå krubbans halm,
Med andesus i hymnens ljud
Jag hviskar »ära vare Gud»
Och breder, osedd, ut de hvita vingar.
Om du till barnets läger går,
När natten utanföre står
Och yrsnön far i lätta ringar,
Och om du tänker: lifvets snö
Min älsklings kind skall frostbeströ —
Var tröst, haf mod, jag håller vård
Om menlöshetens rosengård
Och breder, osedd, ut de hvita vingar.
Om, när du slocknar, när du dör,
En plötslig bjällerklang du hör
Och dödens vinghäst fram sig svingar,
Utöfver bron af frost och is
Mig följ till jul och paradis!
På slädens med jag ställer mig,
Jag för dig hem på töckenstig
Och breder, synlig, ut de hvita vingar.
