Ekipaget redan står
Blankt och präktigt framför trappan.
Fällen jag om benen slår
Varm och insvept uti kappan:
Hejsan, hejsan, hvad det går!
Bjellerklangen vidt omkring
Repas opp af berg och skogar:
Spring, min snälla fåle, spring!
Och låt se med ben och bogar
Att du är från Westerling!
Frukta ej! ditt goda hull
Skall ej lida minsta smula:
Du skall få din skäppa full,
Jag skall bort i dag och jula
Tre qvarta mil från Roslags-tull.
Öfver Värtans vinterfäll
Vore genväg, som I veten:
Ægirs fru är mycket snäll,
Men försåtlig. Evigheten
Får väl vara för i qväll.
Medge att det vore skam,
För en liten krok oss blöta:
Pålle! vi ge fan madam,
Vi ha annat till att sköta:
Trafva, så vi komma fram!
Ett par backar ha vi än,
Sedan se vi herrgårds-taket.
Der bor häradshöfdingen:
Du får hafra för omaket,
Vi ha blott en qvart igen!
Der fins qvarn och mejeri:
Smöret tjärnas med turbiner.
Fröknar fins det i parti,
Men af åtta flick-kusiner
Är jag en blott kär uti.
Och som gård och grund jag har,
Friar jag i qväll till Greta.
Om jag får ett hyggligt svar,
Och det roar er att veta,
Far jag hem, förlofvad karl.
Sedan vill jag, öm och glad,
Om det också låter löjligt,
Bröllop ha i Stockholms stad,
Helst på Phoenix, och om möjligt,
Vigas utaf Liljeblad.
E. S—dt.
