1.
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet, som går fram
från ditt hjärta, o Guds Lamm,
blive mig en dubbel bot
emot synd och lagens hot.
2.
Med min fromma möda jag
aldrig fylla kan din lag.
Bleve jag i nit ej matt,
gräte jag båd dag och natt,
syndens fläckar stå dock kvar.
Blott i dig jag frälsning har.
3.
Intet kan jag giva dig.
Till ditt kors jag sluter mig,
naken dig om kläder ber,
hjälplös upp till nåden ser.
I din livsvåg låt mig tvås,
Herre, annars jag förgås.
4.
Vid vart flyktigt andedrag
och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går,
när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig,
låt mig gömma mig i dig.
