Klockljud i dimma

Klockljud i dimma av Carl David af Wirsén

Dikten ingår i sviten Visor, romanser och ballader

Klockljud i dimma.

När gråa töcken tätna
Kring lefnadsskeppets gång,
Bli solskensdar förgätna
Och tystnar tröstesång.
En handsbredd ej, en strimma
Ej syns af ljus och hopp,
Och ur den tjocka dimma
Stå missmods andar opp.

Hur ljuft, om klockor bära
Just då ur töckensky
Ett bud att man är nära
Sin hamn vid hemmets by!
I dig, o lefnadsdimma,
Af andeklockors ljud
Jag fått ibland förnimma
Att hamn jag har hos Gud.