Knäppar på lyran/Lefnads-Öden eller den enda Sällheten
| ← Lutspelaren |
|
Vår och Frid → |
Lefnads-Öden
Den Enda Sällheten.
Är det ej skönt ändå att vara ung?
Hvart helst man ser, ses idel solar glimma!
Jag vet just ej, ty öfver törnsådd ljung
Min bana gick från lifvets första timma.
Är det ej skönt att vara gift likväl,
Är det ej just att lifvets näktar smaka?
Jag vet just ej, om det kan smaka väl
Att få på ryggen af sin ömma maka.
Är det ej skönt att vara rik? Man får
Allt hvad man vill och mången omsorg slipper!
Som rik i år, jag fruktar, nästa år,
Få åt min hustru tigga mat och — nipper.
Ges då af sällhet ej en enda sort
Som ödets gunst dig öfverlåter?
Blott den, att hemma bli — då frun far bort,
Och rymma huset — då hon kommer åter.
