Kontrasten

Diktad 1796. Här ur Samlade skaldeförsök i en utgåva utgiven 1890. Tonsatt.

Hilda sväfvar lätt i dansen,
        Glädtig i sin vår,
Menlös sjelf som blomsterkransen,
        Flätad i dess hår.

Ungdom ur dess ögon strålar,
        Späd är hennes arm,
Liljans blyga hvithet prålar
        I en nyfödd barm.

Liten fot, ett lif som vidjan,
        Spensligt, vekt och täckt;
Gracers gördel omkring midjan,
        Stegen som en fläkt ...

Hennes goda tant, kring halsen
        Fullt sex qvarter tjock,
Stånkar anfådd med i valsen,
        Ovig som ett block.

Skeppundsvigtiga matrona,
        Skona oss, jag ber!
Sänk då dessa breda rona
        Vid ett spelbord ner!

I den vida soffan hamna!
        När du dansa vill,
Vet, så räcka, att dig famna,
        Inga armar till!

Ynglings-löjen äro hvassa,
        Blixtra hastigt fram:
Vid hvar skakning af din massa
        Föds ett epigram.

Sätt dig vackert och dig svala —
        Lemna dans och lek!
Hellre ideligen tala
        Om Guds väderlek!

Med din håg för denna flärden
        Du bedröfvar mig.
Kära gumma, lemna verlden
        Förr’n den lemnar dig!

Låt ej dansen mer dig fresta,
        Som vårt löje väckt!
Snusa nu och döm din nästa —
        Håll dig i respekt!

Externa länkar

På Projekt Runeberg finns noterna till melodin.