Kristofers landslag

Kristofers landslag

Konungs Balker

I Capitel

Swerikes Rijke är aff Sweom och Göthom saman komit: Hwilket i sigh hafwer siw Biscopsdöme och ellowa Laghmansdöme.

Swerikes Rijke är aff Hedhna wärld saman komit / aff Swea Land och Götha: Swea kalladis nordan Skogh/ och Götha sunnan Skogh. Twenne äro Götha i Swerike/ Östgötha och Wästgötha: Ey finds Götha nampn i flerom Landom fast ståndande/ uthan i Swea Rijke/ för thy/ at aff them uthspriddes Götha nampn i annor Land som Skrifften säger.

1 § Thetta Rijket haffwer i sigh siw Biscopsdöme/ och ellowa Laghmansdöme/ medh Landamerom thera. Första är Erchebiscops dömet i Upsalom/ som hafwer i sigh eth Laghmans döme öfwer alt Upland. Annat är Linköpungs Biscopsdöme/ som hafwer i sigh thw Laghmansdöme/ Östergöthland och Öland. Thridie är Skara Biscopsdöme/ som hafwer i sigh thw Laghmansdöme/ Wästergöthland och Wärmaland. Fierde är Strängianäs Biscopsdöme/ som hafwer i sigh thw Laghmansdöme/ Sudhermannaland och Närike. Fämte är Wästraårus Biscopsdöme/ som hafwer i sigh eth Laghmansdöme/ Wästmannaland och Dala. Siätte är Wäxiö Biscopsdöme/ som hafwer i sigh Thio häridz Laghmansdöme. Siunda är Åbo Biscopsdöme som hafwer i sigh thw Laghmansdöme/ Norfinna och Sudherfinna.

II Capitel

Ey må i Swerike utan en Konunger och en Konungs Krona wara: Och alle Inbyggiare äro honom lydhno skyldoghe effter Laghom.

Öfwer alt Swerike skal ey Konungzlig Krona eller Konunger wara/ utan en: Han ägher styra och rådha Borgom och Landom/ Upsala Ödhom/ Krononne Godz och allom Konungslikom rätt och Ingiäldom/ Eensak sina hafwa/ Dulgha dråp och Dana arff/ och Saköris brut sijn öfwer alt Swerike/ som Lagh och Rätter är: Tho swå/ at andelikit och wärdzlikit Frälse niute sijn Privilegia/ och gambla frijheet.

1 §. Intet aff thessom förnämdom som förr är sagd må Konunger minska för androm Konunge: Gör thet noghor Konunger/ äghe thå then Konunger efftir komber wåld thet återkalla och taa/ om han gitter.

2 §. Alle och the som i Rijke hans byggia och boa/ ägha och skulo honom lydno hålda/ budh hans stånda/ och til thiänstio wara/ Särlika å Landamerom/ Land at wäria:

Och en yttermeer medh Härfärd fara/ utan godh wilja thera fångnom.

III Capitel

Til Rijkit är Konunger wäliande/ och ey ärfwande: Och huru han wälias skal.

Nu är til Konungzrikit Swerike konunger wäliande/ och ey ärfwande/ än the konung mist hafwa/ thessom landom: Åt förnämnde Laghmän hwar aff Laghsagn sinne skulo medh samtyckio alla thera i Laghsaghu boande äro. Tolff män taga withra och sniella/ och medh them å nämdom daghi timeligha til Moratingz koma Konung at wälia. Första röst ägher Laghman aff Uplandum hafwa och the medh honom nämde äro/ han til Konungs wälja: Ther näst hwar laghman effter androm/ Sudhermanna/ Östgötha/ Öland/ Tiohäridz/ Wästgötha/ Wärma/ Närika/ Wästmanna och Finlandz: The ägha han til Krono ock Konungsdöme wälia/ Landom rådha och Rijke styra/ Lagh styrkia och Fridh hålda. Thå skal han dömas til Upsala ödhe.

1 §. Hwilin en aff Inrijkis föddom och hälst aff Konunga sunom/ än the til äro/ aff allom thessa Laghmanna röstom/ eller aff flästom Laghmannom tilnämdom warder til Konungs takin/ skulo förnämde Laghmän han til Konung döma.

IV Capitel

Nu a sama dagh oc stadh ægher konunger allom jnrikis boandom tryggia eda sina swæria oc gaanga.

§.1. Förste articulus ær ath han scal ælsca gudh oc the helga kirkio, oc ræth henna styrkia, oskaddom allom konungslikom ræth, kronona oc alz swerigis almoga.

§.2. Annar articulus ær ath han scal alla ræthwiso oc sannind styrkia, ælsca oc göma, oc alla wrangwiso oc osannindh oc allan oræth nidher tryckia, baade meth ræth oc konnungsliko wælde sino.

§.3. Tridia ær ath han scal trygger oc troen wara allom almoga sinom, swa at han scal engen fatighan eller rikan forderfua a liiff eller limi, wtan han ær laghlica forwnnen oc dömder epter suerikis scrifnom laghom; ey scal han oc nokraledis nokot gootz fasth eller löst aff nokrom taka eller affhenda lata, wtan epter laghum eller laghadomom.

§.4. Fierde articulus ær ath han scal meth sins raadz radhe j swerige rike sino swerike styra oc raada meth jnföddom swenskom mannom oc ey wtlendzkom, oc at han ey wtföddan man j raad hans j swerike taki, oc ey laty hwsom eller landom raada, ey wpsala ödom eller swa gamblo kronone godze, ath engen minnis eller aff sanne sagu weet huru thet först wnder kronona kom.

§.5. Fæmpte articulus ær ath konunger ægher göma hws oc land meth aarlicom ingeldom thera oc landa mærom, oc wæria epter magt sinne, swa at engte aff tessom fornempdom minskes fore them konunge epter komber, thy ath han ægher wald thet meth ræth ather taka; eller worde sköt konnungs döme grefua döme eller minna.

§.6. Siette articulus ær ath konunger ægher liffua widh vpsala ödhe, krono gotz oc aarlika lagha wtskylder aff landom sinom, oc engen nyan twnga eller aleghn a land siit leggia, vtan meth swa forskælom: först æn wtlendzker hær, hedin eller cristen, wilia landh hans hæria, eller nokor jnlændis sæter sik mote konunge, och konunger giter sik ey androm lundhom warth, eller barn siit son eller dotter giffta, eller konunger scall kronas eller erics gathu sina ridha, eller konunger torff widher hws sin eller vpsala ödhe byggia; j tolkom fallom tha scal biscoper och laghman aff laghsagu huarie, oc VI aff hofmannom oc VI aff almoganom, thet millan siin wægha, hwat hielp almogen scal oc maa drageligast göra konunge sinom.

§.7. Siwnde articulus ær at konunger scal kirkiom, klærkom oc klostrum, riddarom oc swenom, oc huars thera hionom oc gotzom, alt gamalt frelse, friheet oc preuilegia halda, oc swerikis lagh, the som almogen meth godwilia oc samtykkio widertakit hauer, halda oc styrkia oc wæria, swa ath engen olagh gange offuer ræth lagh; serlica ath engen wtlendzsker rætter draghis jn i riket almoganom til twnga, oc engen ny lagh gifuis almoganom wtan ja oc godwilia thera fangnom. Han scal oc almoga sin allan frida oc frelsa, serlica then spaka, som meth spækt oc meth laghom wil liffua, swa for ostyrlicom oc wrangwisom jnlendzskom som for wtlændzkom; serlica j aminnilse haua oc halda at styrkia kirkio friid, things fridh, qwinno friid oc heemfriidh. Alder fridher ökis oc ofrider for gangs, epter thy som konunger ær rætwiiss till.

§.8. Nw ægher konunger eedh siin swæria a book, oc helgodoma j handh sinne halda, oc swa sigia: swa bidher jach mik gudh hullan baade til liif oc siel, jomfrw sancta maria oc sancte eric konung, oc all helgon oc helga doma the jak ahalder, ath jak scall alla vptalda oc fornempda articulos styrkia oc halda, epter kunnist oc bæzsta samwiti mino. Oc ægher konnunger, meth vphaldne hand sinne, gudhi oc almoga sinom a tryggia tro loffua eedh sin halda wiidh allan almogan sin, wngan oc gamblan, oföddan som föddan, widh okæran som kæran, wiidh fraawarande som nærwarande, oc konungs eedh hördo, oc i engo bryta, wtan helder ökia meth allo godho, oc serlica meth konungslikom kerleek sinom. Gudz kerleker see meth konunge waarom oc allom almoga hans. §.9. Tha han ær swa aff laghmannom oc landzmannom walder oc til konungs dömdher, oc hauir edha sina gaangit, som för ær sagt, tha ær han laghliker konunger offuer alt swerike. Sidhan maa han læn laæna, rike sino styra, oc allo thy som för ær sagt; ther til j rike sino aff gudhi högsta dom haua ofuer alla werlzlica domara, oc swa almogans keromaal epter laghum eller epter wthletta fulla sannindh höra, huat han helder will.

V Capitel

Nu ægher laghman j vplandom, oc hwar aff laghsagu sinne, oc alder almogen meth them nærwarande tha konunger taks, tessa edha ganga.

§.1. Förste articulus ær ath alder almogen j swerike boande scal han fore konung haua, waald hans oc allan konungslikan ræth styrkia.

§.2. Annar ær ath wii sculom honom rætta lydno halda, oc budh hans fulkompna, j allo thy som oss swarlikit ær baade for gudhi oc mannom, honom at biuda oc oss ath göra, allom ræt haldnom, hans oc waarom.

§.3. Tridhi ær ath wi sculom honom trone oc hulle tienista men wara, serlica meth herferdh til landamæris, rike oc landh meth honom wæria.

§.4. Fierde articulus ær ath almogen, som aff alder hauir warit oc æn ær skatskylloger, ægher oc scal alla aarlica lagha wtskylder sina konunge sinom gifua oc wtgöra meth godwilia wtan alla trytzsko, hona flytia oc föra epter konungs wilia oc sielfra thera ræth.

§.5. Sidan scal laghmadher oc almoge alla edha thera sweria a book oc helgadoma; tha ægher laghmader hand sina vphalda, bidhiandis sik oc allom almoganom swa gudh hullan baade til liiff oc siel, jomfrw sancta maria, sancte eric konung oc al helgon oc helgadoma the han ahalder, ath the scula alla vptalda oc fornempda articulos widh konung sin halda oc styrkia epter bæzsta kunnist oc samwiti thera, oc meth vphaldnom handom gudhi oc konunge sinom a tryggia tro lofua eedh thera halda; oc meth tessom edom oc troloffuan, som laghman oc almoghen hauir lofuat oc sworit konunge sinom, bindz bade wnger oc gamal, ofödder som födder, okær som kær, fraawarande som nærwarande, som edha sworo oc troo loffuado.

VI Capitel

Nu ægher konnunger erics gatu sina ridha, oc landzmen ægha honom fölgia oc giisla sætia, the han feloger oc siker ær a, oc eda swæria tessa, som för æru sagde; oc ægher konunger j lande oc laghsaghu hwarie lofua oc jetta ath han scal them alla eda sina halda, som han swor wiidh mora steen tha han först til konungs toks; oc ægher almogen konunge lofua thet sama haalda, som the j vpsalom sworo.

§.1. Nu ægher han rætsyles om land ridha; tha ægha the j vplanda laghsagu boanda æru fölgia honom offuer laghsagu thera til strengenæs; ther ægha sudermen wider taka, oc honom meth grudh oc giislom sinom mötha, oc fölgia honom till swiin twna; ther sculu ösgöta möta honom meth giislom sinom, oc fölgia honom gynom landh siit oc til midhian scog a holawiid; ther scula smalenningia honom möta, oc fölgia honom til jwnabæk; ther ægha honom wesgöta möta meth grudom oc giislom, oc fölgia honom til romundaboda; ther ægha honom nærike möta, oc fölgia honom gynom land siit jntil vphuga bro; ther scula honom wæsmen möta meth grudh och friidh, oc fölgia honom til östens broo; ther scula honom vplenninga möta, oc fölgia honom til vpsala.

§.2. Kan ey konunger til findland koma, tha scal drotzten, eller een annar aff konungs raade, meth biscopen aff aabo baade göra oc anama eedha, som forscrifuit staar, a konnungs wegna, oc wari swa fasth som konunger thet sielffuir giorde. Tha ær then konunger til landz oc rikis laghlica komen, oc erics gathu sina ridith hauer, walder som lagh sigia, oc meth edom och meth ordom, landom oc landzmannom sinom giort alt thet han them och the honom ægha göra.

VII Capitel

Nu tha konunger wil, tha scal han j vpsalom wigias oc kronas, eller annar stadz j rike sino, epter wilia oc fallom sinom; tha aff erchebiscope helzt for wærdogheet sculd beggia thera.

VIII Capitel

Nu tha konunger walder ær, tha ægher han raadh siit taka oc wælia, först erchebiscop oc swa lydbiscopa, swa marga aff them som honom fallit ær, aff them som i hans rike boa, oc adhra klerka som honom æra nytte.

§.1. Tolff ægha j konungs raade wara aff riddarom oc swenom, oc ey flere; the fornempde biscopa, clerka, riddara oc swena ægha konunge eedh sin swæria. Först sculu the swæria a gudh oc helgadoma som the ahalda, ath the scula konunge raada thet som the wita for gudhi honom oc lande hans nyttogt oc gagnligth wara, thet ey lata fore wild sculd, frendsæmio, maaghsæmio eller wenscap. Annat ath the scula han styrkia til rikesens ræth meth alle thera magt, ath han moghe alla the edha, som han hauer rikeno sworith oc almogen honom, wæl ath halda; och thet sama sculu the sielffua sik jætta ath halda. Tridia ær ath the scula alt thet lönlikit halda som konunger wil lönlikit haua, oc huargen vppenbara ther honom eller hans rike maa skadi aff koma.

IX Capitel

Huar som talar a konung eller konungs raadh, een eller flere, thet a heder thera gaar eller æro, oc kan thet ey fultyga; witna swa VI gode men som thet hördo, warde hals huggen. Talar han annor smælik ordh, som ey gaa a hedir eller æro, böte XL marker, eller ligge i konungs hektilsom een maanadh, oc æti watn oc bröd.

X Capitel

Nu wil konunger a gipto ganga, oc hustru sinne morgongaafuo gifua, then morgongafua ægher gifuas meth samtykke oc raade bade biscopa, riddara oc swena, the i hans raadhe æro, oc ey androm lundom, huru mykin hon scal wara.

§.1. Ey ægher konunger hus eller fæste gifua, wtan gifui aff landom oc gaardom. Ey ægher the morgongaffua lenger standa æn i henna liifs dagha; epter henna daga ægher hon wnder kronona ganga.

§.2. Ær thet swa, ath drotning wil a gipto ganga, eller wtlendis fara oc ey i rikeno blifua meth sinne sætu, tha ægher then konunger som rikit hauir, henne lösn giwa epter sins radz samtycke, huru mykit thet wara scall. Hafui engen wald the morgongafuo aff henne taka mædhen hon ogipt ær oc j landeno blifuer, wtan thet findz meth oppinbaarom gerningom oc fullom skælom, at hon sæter sik moth rikeno j thy som rikeno maa koma til scada; tha hauer hon forgiort morgongafuo sina oc lösn meth, oc ey ellers.

XI Capitel

Tessom lundom ægha frelsis men sinom konunge tiena. Huilken man frælst wil haua siit godz, hwat han ær helder riddar eller sween, engom wndan taknom, han scal haua swa godhan hæst, ath han see wæl wærder XL marker swensca penninga, bætre och ey wærre, oc ther til ful wapn badhe a likama oc a beenom, eengho wndan takno thy som een godher man maa sik meth wæria.

§.1. Huart aar, attanda dagh epter sancte peders dagh, scal wapnasyn haffuas i vpsalom aff allo vpsala biscops döme, j westeraars aff westeraars biscops döme, j strængenæs af sudermanna lande, j örabro aff nerike, j linköpunge aff östergötlandhe, kind, tiust, widboo, ydre, twetha, wiist, grænna, wisings öö, j calmarnom aff calmarna fögeti oc ölande, j rydaholm aff tiihered, j falkenberg af baadom hallandom, norra ok sudhra, j scarom aff westergötlande oc dall, j tingwallom aff wermelande, j aabo aff allo finlande.

§.2. Kan thet swa wara, ath nokor aff bondom wil frelsis man warda, tha scal han sik redha jnnan thenne daghen meth hæst oc wapnom, swa ath the som wapnsynena sculu scoda a konungs wegna, skudi bade mandoom oc fregdh hans, hæst oc wapn, oc æn han formaa thet frelse vppehalda meth godz.

§. 3. Alle sculu frælsis men til wapnsyn koma, oc hwar man, swa riddare som sween, sin wapn a draghin haua, oc sieluer a sino örse sitia, reeder bade meth hest oc wapnom som för ær sagt.

XII Capitel

Uapna syn scula scoda a konungs wegna, j huariom fornempda stadh oc thima, the men som konungen meth raadhgifuarom sinom ther til sæth hauer. Dör oc nokor aff them, tha sætis annar j hans stad. The scula scoda at all the stycke haldas, som för æra sagd; thet scula the oc scoda oc göra som the wilia haua wenscap aff konunge sinom, oc thera heder widerwaaga, oc engom manne stædia, höghom eller laaghom, at the sik androm lundom haui æn sagt ær, wtan helder bætre æn wærre baade hæst oc wapn.

XIII Capitel

Nu æn frælsis man gamal ær oc oför, swa at han formaa ey sieluer tienist vppe halda, tha scal han koma til wapnsynena fore them hona scoda a konungs wegna, meth hæst oc wapnom allom them ther til höra, oc thee siin fal, oc hawi een man meth sik som for han scal tiena; tha sculu the som wapnsynena forestanda, scoda hans fall, oc æn mannin, som fore han scal tiena, ær nytter til konnungs tienist eller ey. Kan och then mannen wider han skilias, som fore han tienar, tha taki annan j hans stadh meth sama skælom.

§.1. Kan thet oc swa wara, ath nokor tienisto man aff alder eller krankdom ær ey sieluer för, oc hauer han son een eller flere som tiena androm mannom, oc æra ey daglica hema næsta fadernom, tha maa fadhren nyuta thera tienist æn oskipt ær thera mellen, oc ey ellas; tho scal een thera a wapnsynena koma een tima hwart aar a fadersins wegna, som för ær sakth.

XIV Capitel

Nu kan thet swa wara, ath nokor frelsis man wil wndan frelse ganga, tha maa han thet ey göra wtan tha wapnsynen haffs; tha sculu the som wapnasynena skoda a konungs wegna, wita hans forfal oc meth hwat skælom han wil widher frælsit skilias, oc fari ey aff wtan orloff thera.

XV Capitel

Æra flere frelsis men æn een oskilde ath, fader och son eller maagher som hans dotter ægher, tha maa een aff them, then ther ær bæzt fallen til, tienist vppe halda meth hæst oc wapn som för ær sagt, oc frælsa them alla som saman æru om disk oc dwk. Swa braat the skilias ath, tha mogha the ey sidan saman koma til thes ath the længer wnder eno frelse wari, wtan tiene huar fore sik som widerskilias.

XVI Capitel

Ær thet swa, ath nokor dyrfuis til sik löna wndan kronone tienist tha hon abiudz til rikesens wærn, eller aff wapnasyn, wthan san forfal, som æra tessin oc engen annor, antiggia ath han wtrikis ær tha hon abiudz, eller i sottasængh, oc thetta meth godom mannom pröfuis ath swa ær; hwar som sina wrsakan gither ey swa giort som nw ær sagt, han ægher mista frælse siit som han hauer hafft, oc thet aldre aterfaa, wtan han nywte serdelis konungs nadh, oc böte ther til XL marker.

XVII Capitel

Rymer nokor wndan konungs baner then tima man til fienda drager, eller fraan konungs æmbetzmanne, eller i resom som konunger eller hans æmbetzman wthsender; hwar som swa gör, hafui forgiort liif oc gootz, wtan han fae aff konungs naadhom ath han moghi liff siit lösa. Rymer han swa, ath han ey faangen warder aff howdzmanne konungs, fae aldre sin friidh aater, wtan han nyute særdelis konungs nadhom. §.1. Gifwer konungs man nokrom tessa sculd ath han swa gör, oc hin nekar, ligge thet til XII manna nempd aff resone, oc raade halfua nempd hwar thera.

XVIII Capitel

Uarder nokor man fanghin j krononna tienist, tha ægher konunger han lösa, oc hest oc wapn honom athergelda, oc hans scada honom lösan göra. §.1. Kan thet swa wara, ath nokors frelsis manz örs forderfuas jnnan thet han wt drager j rikesins tienist och han ather komber j siit heem, tha ægher konunger then hæst atergelda; tho ægher then hester wp anwaardas, æn han lifuer, konungs marskalke, eller witi thet meth skælum ath han swa godan hæst miste. Döör han andra kost æn nw ær sakt, tha köpe annan j hans stadh til rikesens tienisth.

XIX Capitel

Nu kunna tienista men hesta thera forderfua mæden the æra j thera hwsbonda tienist, tha ægher husbonden then hæsth swene sinom atergelda, som han mister eller forderfuas for honom nar han sender honom j örlogh eller j andra sina tienist eller wærff, oc ey annars; oc then hæst som husbonden betala scal, bör swenenom wpanwarda husbondanom æn hæsten liffuandis ær, oc swæri sielff tolffte ath han ey forgik aff hans forsumelsom.

XX Capitel

Ær thet swa ath frelsis manz örs dör jnnan thet wapnsynen haldz, oc findz thet meth lifuandis witnom oc fullom skælom, som thet haua seet oc nærwarith, ath thet örs doo, tha ægha the honom VIII wikna dagh gifua eller leggia swa godan hest köpa som för ær sagt; oc vppa then dagen honom ær tha gifuen, komme for the sama nempda men, ok wari tha saklös for konunge æn swa görs; tho ægher han sin wapn ath tee tha wapnasynen haffs, om han wil siit frelse nywta.

XXI Capitel

Hafuer riddare eller sween son epter sik, een eller flere, han scal siit gotz frælzt haua ther til ath han XV aara ær; sidan scal han eller annar a hans wegna i rikesins tienist oc thiena fore siit godz, eller göra skat oc skuld som bonde æn han ey tienist forma vppe halda.

§.1. Hauer riddare eller swen dotter epter sik, tha ægher hon sama frelse nyuta.

XXII Capitel

Them ænkiom som hwsbönder aatto som frælst tiento j thera dagha, oc thera barn som ey æra til lagha aara kommen, ægher frelse wnnas oskaddom allom almogans ræt, meth swa skæl, ath æ mædhen hon ænkia sither, tha scal hon fræls wara oc lidogh for alle tienist, alth til then dagh hon a annor giptemaal gaanger. Faar hon frelsis man, tha frelsar han henna gootz meth sino; faar hon bonda, gyri skath oc sculd som bonde.

§.1. Ær thet swa, ath ænkia eller jomfrw gör lönska læge, haui forgiorth thetta frelse som nw ær sagth.

XXIII Capitel

ÆRchebiscoper maa ridha ower land til konungh meth XL hestom, lydbiscoper meth XXX hestom oc ey meer, konungs æmbetzman meth XXX hesta oc ey meer, riddara oc swena j konungs raadh meth XII hestom oc ey meer, riddara wtan konungs raadh meth VIII hestom oc ey meer, swena riddara widerlika meth VI hestom oc ey meer, minne men for sik meth threem hestom oc ey meer, wtan thet see j hærfærd; tessom lundom ægha alle til konungs rida. Huar som meth flere ridher, böte XL marker, oc thet wari konungs ensak.

XXIV Capitel

Nu scula tæwerne wara a almanna wæghom , hwarth andro nær oppa twa milor eller half tridi oc ey fiermeer, oc j stor byom rættara ther ey kunno tæuerne wara. Heredzhöfdinge oc heretz nempd sculu leggia oc skicka badhe tæwerne oc rættara j huario herade; skeer thet ey, oc kæra weghfarande men ther vppa, böte tha heretzhöfdinghe sex marker fore tæwerne hwart.

§.1. Tæuernare scal wægfarande mannom hus læna, stwfw, sömpnherberge oc stal rwm i wth hwsom, tho swa ath fænader hans ey wt driffuis; födo oc foder sælia til ena nath oc ena maltiidh. Gilt nöth sæli tæwernare oc herbergare, om the thet haua, twa öra swensca dyrane æn thet gelder j landeno manna millan; gamalt faar IIII penninga dyrane, mark goth smör oc flæsk fore III penninga suensca, ens hestz foder til ena nat fore IIII swensca penninga, span hesta korn twa swensca penninga dyrane æn j nesta köpstad, öll oc brödh som thet gelder j næsta köpstad a rættom torgsdagh.

XXV Capitel

Nu koma geste swa mange, ath tæwernis hws ey till rekkia, tha wise tæuernare them til næsta bya, oc rættare legge swa manga til hwan man, som han pröfuar ath rwm faa oc berningh fore thera penninga som sagt ær.

§.1. Nw wil tæwernare ey siit æmbete vppehalda, böte tha han III mark til treskiptis swa opta han thet forsymar oc akæris. Sælia ey bönder oc herberge læna som nw ær sagt, böte hwar thera III mark til III skiptis, wæghfarande manne, konunge oc heradhe.

XXVI Capitel

Huar som waldgester tæuernara, prest eller bonda, och i sama gestning taker aff them, moth thera wilia oc tessom waarom laghum oc heemfridh, öl, math, korn eller straa foder, eller annat hwat thet ær, warder han bar oc atakin, eller pröfuat til hans meth fullom skælum, tha ægher konunger, om han nærstadder ær, liiff aff honom taka meth swerd, swa högom som laaghom.

§.1. Konungs foghata oc embetzmen, ther tholigt skeer, ægher han tilsigia; them bör tolka waaldgerningis men fangha oc j konungs gömo och hektilse sætia, tha meth almogans hielp, æn the ey ellers githa; æru laghting jnne, tha sculu the til tingh föras, oc lata rættin offuer them gaa; æru ey ting jnne, skæri tha laghman eller heretzhöfdinge budkafla vp oc stempne alment ting saman; heredz nempd scal meth edh thera ranzsaka maaleth; æro ther oc witne til, swærin thön oc gange for nempdena; fella the then eller them saken gifs, döme tha laghman eller heretzhöfdinge them wnder swærd, om thet ær halff marka wærd eller meer, oc komme engom botom wider; ær thet minna æn halff mark, böte tha twegilda raansböter epter thy thet wært ær, som j edzöreno skils; wærias the, wari saklöse, och then som saklösan grep eller gripa looth, böte XL marker til treskiptis.

§.2. Nu komma the wndan, oc warda ey gripne som sagt ær, tha kære malseghenden waldgerning the fore sokn eller tinge, som framdelis skils, eller fore konunge eller them hans dom hauir, naar han kan försth widerkomma; tha ægher konunger eller then hans doom hauer, ther om a ræffst eller landztingh sannind wtleta, oc kærandenom ræth skipa som sagt ær.

§.3. Alt thet ey ær guldit tha gester aff gaarde ridher, thet ær röfuat æn malseganden akærer; ligge oc thet til heretznempd; varder han fælder, stande sama ræth som för ær sagt.

XXVII Capitel

Nu kan swa ske, ath then som fore sither wil sik wæria heema ath siin, oc the som waldgestning göra, dræpa, sarga, slaa bloduite eller göra blaanadh vppa han eller oppa nokon then honom tilhöre eller j hans gaard fore stadder ær; fangas the a ferske gerning, miste liiff fore liff swa mange som a then dödha hugh eller styngh laghdo; for saar, blanadh oc bloduite ther ey dragha til dödh, miste höghre handh sina hwar then thet giorde; oc wari ogilt alt thet waaldgestara fingo aff them som fore waaro, hwat thet ær draap eller saar, blodwite eller blanader, oc i tweböte alt thet the fingo som fore waaro. Komme tha aldre til both eller frid för æn malsegenden for them bidher. Faangas the ey, tha komme feloge fore konungh eller then hans doom hauer, oc haui sidhan half manada dagh.

§ .1. Nu rider gester aff gaarde wreder, for thy ath han fik ey allan siin wilia göra, oc gör han annan thima fore thet sama drap, saar, bloduite eller blanadh, laglica tilwnnen, stande sama ræth som för ær sagder. §. 2. Ellers om all maal ægher tæwernis husbonde, hans hustru, barn oc hion j bonda fridi och laghum wara, tha the ey gestas.

XXVIII Capitel

Huar som taker meth waldzwærkom aff them j handom hauer, hus, jordh, scogh, watn eller watuuerka, eller meth nokra handa ath gerdh onyth gör for honom, oc wil sik eghna, gelde ather scadan oc a XL marc til treskiptis. Om lösöra raan gange som skils j edzöris balkenom XL capitulo et sequenti.

XXIX Capitel

Hwar som gifuer malseghende Ræt fraan sik, hawi forgiort sin eghen Ræt widher then saka, oc them som malsegande Ræth tigger, swaris hwatzske meth laghom eller penningom.

§.1. Engen göri sik oc malsman for rættenom j annars manz sak, wtan som lagh sighia; huar thet gör, böte III mark til treskiptis, oc rætte malsegendenom allan then scada vp som han ther i taker. Oc æ hwar man wil och ma meth laghom kæra oc sökia for annan, tha bör honom j sama sak swara oc Ræth göra. Om then som oliudh gör a tinge, om oqwædins ordh oc andra toliga saka, ther han sik ey til malsman biuder, skils i tingmaala balkenom.

XXX Capitel

Nu æn frelsis man eller kona gör jorda skipte eller köp meth them som a skatskyldogom iordom boande æro, meth them skælom, at hwart thera scal siit ægha, dragande swikelica jn til sin konungs jngæld; huar som toligt gör, han ær fulder konungs tiufuer, huar epter thy som thet ær wært til. Huilken meth tholigo oppenbarlica warder meth fullom skælom oc laghum til wnnen, stande tiufs Ræt, oc then skatskylloge gelde ather konunge alla aarlica wtskylder aff aare hwario som lagh sighia, oc böte XL mark til konungs eensak.

§.1. Swa som frelsis iord maa erfuas oc leggias j skat, om ey haldz aff henne tienist vppe som lagh sigia, swa maa oc skatta iord erfuas j frelse tha frelsis man eller qwinna ær skattabonda erfuinge, oc bonde eller bonda son maa sik i frelse koma som för ær sagt.

§.2. Engen bonde hawi waald ath köpa mera skatta jord wnder sik æn han ær sielffuer fulsæda oc besitiande vppa; huilken thet gör, swa ath kronona jngeld ther aff minzscas, oc witnar swa heredz nempd, böte konunge ather scadan oc a XL mark konungs ensak.

XXXI Capitel

Hwar som gerning gör a then, som konunger i sin frid hauer takit meth sino vpno breffue, warder han faangen oc meth fullom skælom oc witnom laglica tilwnnen, han hauer forgiort badhe liiff oc lösöra, oc taki Rætter ærfuinge jordh hans; aff them lösörom taki malsegande tridiung oc konunger twaluti eller then som hauer konungs dom. Bryter han j friid tessom mote laghum, böte oc bætre epter laghum, oc hafui foruærkat konungs fridh i the sak.

XXXII Capitel

Huilken som bryter doom, then konunger, eller then som hauer konungs doom, gifuit hauir meth dombrefue sino, böte XL mark konungs ensak.

§.1. Tessa XL mark, oc thet han warder sakfælter fore, sculu wtmætas meth XII mannom aff them som brutliken ær, först aff lösörom hans; Rekkia ey the til, tha mætas hws; Rekkia ey hws, tha mætis jordh, tho swa ath byrda men oc skylde men hans hawin makt the iord aterlösa jnnan nath oc aar som hon staar. Kan ey att Rekkia badhe fore konunge, malsegande oc herade, tha briste for allom swa aff mark som mark, wtan i geldom, tha mætis först malsegandenom sin fulle rætter, och sidan fulder konungs rætter. Och ægher konungs næmpd for erfuode oc kost thera tridiungh aff allom dombrwtom konungs haffua.

XXXIII Capitel

Nu komber nokor for konung, som breff hauir a annan om gældh, tha ægher konunger them som akæranden ær, æn han ær ey til swars som kæris til, een man eller twa sætia j thy landzscapeno som han boor som kæris till, oc fore enom eller tweem scal then som akæris akærandenom Ræth göra a then dagh som konungen fore lægger meth sino brefue; eller scal han lata möta siit quitto breff, oc wita sik honom haua guldit epter landz laghum.

XXXIV Capitel

Huar som bærsar j konungs parkom, hwar thet helzt ær, hafui forgiort hestom oc armbörstom sinom, oc XL mark meth; ligge thet til heredz nempd, om han ey warder widher færska gerning takin, oc wari thet konungs ensak. Konungs parker ær konungs enskylloga æghor, som vpsala öde oc annat tholigth.

XXXV Capitel

Nu kan nokot brytas mot konunge aff thy som j konungs balkenom staar, tha ægha wara XII men tilskipade j hwarie laghsaghu, samtykte oc walde oc til nempde aff konunge och landzmannom; the scula alla akt oc wilia haua vp ath leetha oc oppenbaara, hwar i sino landzscapi, som them warder skipat Ræth offuer see, alla them som almogan ofrida moth tessom Ræth; och scula thenne edh swæria a gudh oc helga doma oc thera jorderikis hedher, oc sigia swa: wy bidiom oss swa gudh hielpa oc the helgadoma wy ahaldom, ath wy sculum engen then sakan göra som saklös ær, engen oc then saklösan göra som saker ær, epter thy samwiti och skælom som gudh hauer oss lænt, oc thet ey lata fore frænsæmio sculdh, maagsæmio, Rædde, weenscap eller nokra wild; oc bindom wy oss sielua alla fornempda articulos, oc the som æn fölgia j tessom balk, obrytelica halda scula wnder sama fornempdan Ræth; swa hielpe oss gudh oc helgo doma som wij ahaldom.

§.1. Hwem tesse tolff eller VII aff them fella fore konunge sielfuom, eller for them hans dom hauir a Ræffst eller landztingom, som j things maalom skils, the scula wara felde ath mistha handh, hals, liff oc gootz eller penninga, konungenom, malsegandenom oc heradeno, epter thy bruten æro till; hwem the oc wæria, wari warde; oc moth them maa oc engen wædia.

XXXVI Capitel

Alla waldz gerninga ægher man kæra, epter thet honom ær orætter gör, oppa næstom helgom dagh fore soknamannom oc naagrannom, eller a första thinge landz eller heredz ther han boor j, eller i nesta sex wikum for konunge sieluom eller them hans dom haua, epter thet gerningen war giord; huar som ey swa kærer, tha ær hans kæra om waaldit dödh oc ogild; hawi tho wald kæra oc sökia om sielua gerningena, huaria epter brutom sinom epter landzlaghum. Oc then som akæris, komme feloger til swars fore them XII oc fraan them, oc haui XIIII natta dagh; wil han ey jnnan thet til swars koma, fellis tha epter brutom sinom, oc gange Rætter ofuer han epter thy han hauer hrutit.

§.1. Nu æn then som saken gifs, rædis nokon aff them tolff wrætta wild haua mot sik, antiggia for skyldscap, maagsæmio, weenscap, feygd, awnd eller owilia, oc gither thet mærkelica pröfuat oc fulkompnat jn till eens, tueggia eller triggia, tha ægher man them aff sætia, oc ey flere, oc adra swa manga j thera stadh sæthia j thy sinne oc ey lenger.

Edzöris Balker

XI Capitel

Hempnas man å Sätt måål och Bött.

Nu hempnas man å Sätt Måål och bött: Thå hafwer han bruti Edzörit. Thå skal thet Nemdin wita/ hwat heller annar skilnadher kom thera mellom/ eller eigh.

XII Capitel

Tager man Qwinno medh Wåld.

Tager man Qwinno med Wåld/ warder gripin å färske gerning/ witna swå tolff män: Thå skal Häradzhöffdinge genast Budhkafla upskära/ och Ting stempna/ och döma han under Swerd/ och ey thet långer fram skiuta. Tager och nogor Lösn for han: Böte fyratigi Mark/ Konungz eensak/ och åter Lösn/ halfwa tagi Qwinnan/ och halfwa Konunger. Nu är han ey baar och åtakin/ wijter Qwinnan honom at han hafwer medh Wåld sin onda wilia frempt/ Eller siger/ at han brötz medh henne/ och gath ey wilia sin fram kommit: Synis tå Kläde rifwin å honom/ eller henne/ och ther medh blånander eller blodwijte/ eller höris roop och åkallan: Thet skal Häradz nempd wita och ranska. Fälla the han/ Hafwi bruti Edzörit.

1 §. Tager man qwinno medh Wåld/ Dräper hon han i thy/ och witna swå tolff Män: Tå ligge ogilder.

(En eller flera paragrafer saknas)

XVII Capitel

Hwar som hålder och föder Biltoga män.

Nu hwar som hålder them och föder ett måål/ sidan thera månada dager är uthe: Böte thre Marker. Hålder länger och föder: Böte fyratigi Marker/ swå offta han warder ther lagwunnin til: Eller dyli medh tolff manna Eede/ at han ey Biltogan man hyste eller födde/ eller han ey wiste/ at han Biltoger war.

(En eller flera paragrafer saknas)

XXXVI Capitel

Ey må Kona eller Ofwermagi Edzöre bryta.

Nu må ey Kona Edzöre bryta/ Ty at hon må eig biltog wara. Ey må och Ofwermagi Ezöre bryta: Käris the til hans/ tå skal nempdin han swäria ey wara femptan ååra gamblan: Utan böte effter ty som i Såramålom skils.

(En eller flera paragrafer saknas)

XXXIX Capitel

Snöper man annan/ bryter ut ögon eller Tänder/ skär aff öron/ Tungo eller Näsa/ huru thet ransakas och rättas skal.

Tager man annan och lägger medh wålde å jord nider/ snöper han som nogot Fä/ bryter ut Ögon eller Tänder u höse hans/ eller skär aff Tungo/ Näsa eller Öron/ hugger Hand eller Foot/ eller både aff honom: Then tolkit gör/ och alle the medh honom waro/ hafwa bruti Edzörit. Och hwar som ther är Målsägande åth/ å hwat thet är hålder Säårtholi/ eller hans Arfwe/ han äger både Skyflingena/ och Såraböterna/ och i Frid bidia/ å i hwars hwse thet görs i thessom måålom. Warder han fångin å färsa gerning/ Hafwi tå Målsäganden och hans Fränder fult wåld han til Tings föra/ och tiwna låta. Sidan hafwi Målsäganden wåld han til Lösn låta/ än han wil/ eller och Limi for Limi tolka som han miste/ mista lata/ eller och Lijff aff honom taga: Och ligge ogilder for gerning sina.

Höghmålis Balker

II Capitel

Dräper Fader eller Moder Barn sitt/ eller Barn Fader eller Moder.

Dräper Man eller Kona medh wilia sinom/ eller mörder Barn sitt/ hedit eller Christit/ eller Barn Fader sin eller Moder sina eller Man Hustru sina/ eller Hustru Man sin: Hwilkit thera thet gör/ tå skal Man steglas/ och Konu brännas/ än thet är allom oppinbart. Nu hwilkom tolkin saak witis/ och är ey oppinbart/ Tå skal han wäria sigh medh Häradz nempd/ som för är sagt: Wärs han/ Wari saak lös. Fällis han/ tå skal Man steglas/ och Konu brännas. Och thet then som mördade eller drap medh wilia/ skal mista Arff thes döda/ och swå hans Ättalägger aller: Ty at engin må annan sigh til Arffs dräpa.

IV Capitel

Om nogor Menniskia förgör sigh sielf.

Kan swå illa åth bäras/ at nogor menniskia forgör sigh siellf/ huruledis thet hälst hända kan: Tå skal han til skog föras/ och i Bååle brännas. Utan at oppinbart ware/ at han för swå Affwita wordin war/ at han ingom wåda wägia wiste/ Tå må han i Jord gräfwas utan Kirkiogård. Och när tolikin skadi skeer/ Tå skal genast Häradzhöffdinge Budkafla upskära/ och Häradzting sampna: Häradz nempn äger thet måål ransaka/ och Häradzhöffdinge Doom å gifwa. Arfwa thes döda tage Gotzet.

VI Capitel

Forgör nogor androm med Truldom.

Forgör man Manne eller Konu/ kona Konu eller Manne med truldom/ swå at han eller hon får Dödh aff: Miste Lijf sitt fore tolika gerning. Man skal steglas/ och Konu brännas: Och witi thet medh Häradz nämpd/ som för är sagt.

(En eller flera paragrafer saknas)

XIV Capitel

Om then som Tijdelagh hafwer medh Fä/ eller androm Diwrom.

Hwilkin man tolkin diäfwulskaper händer/ at han Tidholagh hafwer medh Fä/ eller androm oskiäligom diurom/ warder han å färse gerning widher takin/ eller tilbundin medh skiäligom witnom och Häradz nempd: Thå ägher Häradzhöfdinge han döma qwickan i Jord medh samma diwre gräfwas/ eller i Eld brännas. Ey mågo the i jordenne blifwa. Witis thet honom/ och är ey baar och åtagin/ ligge thet til Häradz nempd som annor Höghmåle: Wäria the han/ wari saaklös. Fälla the han: Thå skal han järnslas/ och af Biscope script taga/ och lijff behålda.

Dråpamåla Balker

II Capitel

Warder Dräpare fångin å färske gerning/ innan Dagh och Dygn.

Dräper man annan/ och fångas å färske gerning widher lijket/ eller å flyande foot/ å samma Dagh och Dynge som han gerningena giorde: Thå gifwi Lijff fore Lijff/ och hafwi hwargin Fridh/ utan i Kirkio eller Kloster/ än thet kan pröfwas at han giorde gerningena medh lust/ och utan alla Lijffsnödh.

Och ligge thet til Häradz nempd/ thär som gerningen giordis innan/ för än man lijff aff honom tager.

VI Capitel

Om Dråpare rymer til Kirkio eller Kloster/ huru thå är görande.

Rymer Dråparin til Kirkio eller Kloster/ eller annan stadh/ och warder ey tagin å samma Dagh och Dyghne: Thå skal Häradzhöffdinge genstan Budhkafla upsära/ och Ting stempna/ och then som gerningena giorde kommi feloger til swars/ och frå i sitt behåld. Kännis han gerningena/ eller warder laghlika tilwunning/ thå äger han Månada dagh hafwa fore Konung komma/ och siugurtan nätter frå Konunge fara/ och eigh länger: Utan han Konungs nådh niuter medh Fridsbreff hans. Hwar som gör gerning å han innan forskirffna Fridh/ hafwi brutit Edzörit

XXX Capitel

Huru Dråpare fångin skal häktas/ och til Tings föras.

Hwar som Dråpare warder laghlika fångin/ hwat thet är man eller kona/ thå skal Målsäganden han i händer få KonungsFogota: Fogote äger han i KonungsHäkto sättia/ och ther göma låta/ ther til Ting är stempd och hans rätter skal göras. Fogotin skal han til Tings föra/ och thär i rättin antwarda: Och sidan skal Målsäganden han thär til sakena winna/ och döma låta.

Och Bödhlenom gifwis en Mark Swensk/ aff Häradz Saköre.

Såramåla Balker

Såramål medh Wilia

XIX Capitel

Om the Män som slå och illa hanna thera Hustrur.

Är tho/ at Gudh hafwer gifwit mannenom Qwinnona til hielp och underdåån/ tho ey til trääl eller fotatrodh/ och bör hwart thera annat älska/ hom han som hofwud/ och han hona som lim: Och thy hwilkin Man som aff haat och ondsko/ i druckinskap/ eller for andra qwinno skuld som han älskar/ slår Hustru sina blåå eller blodoga/ lama eller lytta/ wari thet alt i Twebotum. Och Frender henna näste warin Målsägande ther til. Näpser han hona for bruth henne skälika: Wari saklös: Witne thet Häradz nempd och någranna/ hwat ther om sant är.

1 §. Nu slår man Legohion sitt/ swå at thet warder aff lambt eller lytt: Ligget het i Laga botum/ som annat folk. Näpser han thy for bruth sijn skälika: Wari ogilt.

Tiufwa Balker

1 Capitel

Om saak thes som Hustru Bondans från Bondanom stiäl eller lockar: Och om Löskona löper bort medh Gifftom manne.

Besta ting som Bonde i Boo sino hafwer/ thet är laggifta Hustru hans: Hwilkin hona från Bondanom stiäl/ Han är wärste och störste Tiufwer. Och ty å hwar dom Bondans Hustru lockar frå honom/ och löpir medh henne bort/ warder han ther medh fångin widh färska gerning: Tå skal han til Tings föras/ och dömas/ och ophängas ofwer andra Tiufwa.

Wil ey Bonden Hustru sinne Lijff unna/ Tå föris och hon til Tings/ och dömes qwick i Jord.

II Capitel

Om Gortiufwer stiäl Nöth/ Fåår/ Swijn eller annat.

Stiäl man annars Fä/ Nöth/ Swijn/ Fåår/ Geet eller hwat han stiäl i hwsom inne/ eller å Mark ute/ som åårs gammalt är/ drager i skogh eller skiwl/ och nötir thet thär/ eller i sielffs sins Huse eller annars mans: Then tolkit gör/ han hetir Gortiufwer. Warder han fångin/ och Tiufnader medh honom/ tå skal han bindas/ och til Tings föras medh tiufnade/ och thär witna låta medh tolff Mannom/ och swäria at han är fander tiufwer/ åth then tiufnade som medh honom thijt fördes. Sidan swå är giort/ tå skal han dömas till green och Galga/ och ligge ogilder fore sina gerning. Aff hans Lösorum tagi Målsägande tridiung/ annan Konunger/ tridia Häradet.

V Capitel

Om Gortiufwer warder ey fångin widh färska Gerning.

Nu warder man ey fångin widh ferska gerning/ och witis honom tolik saak/ Tå skal Häradznempd han antiggia wäria eller fälla. Fälles han/ Gälde åter Bondanom thet han staal/ och å fyratigi Mark til treskiptis: Och ey Lijff miste/ och ye hans Boo skiptis. Wärs han/ Wari saklös.

Källa

• Christian Häthén och Per Nilsén. Svensk historisk lagbok. Rättshistoriska källtexter. Studentlitteratur 2004. ISBN 91-44-03020-7