Svenska industriens män/Kristoffer Polhem
KRISTOFFER POLHEM.
Liksom Sverige på naturkunskapens område har att uppvisa sådana verldskunniga heroer som en Linné och en Berzelius, så har det i Kristoffer Polhem frambragt en man, hvars insats i mekanikens utveckling är jemföriig med hvad en James Watt, en Georg Stephenson, en John Ericsson i antydda hänseende åstadkommit.
Begåfvad med ett snille af första ordningen, hejdades Polhem, liksom så många andra af våra stora män, i sin ungdom af inskränkta tillgångar i sin utvecklingsbana. Son af handlanden Polhammar i Wisby och född derstädes den 18 November 1661 förlorade han snart sin fader. Modren gifte om sig, men i följd af stjuffadrens öfverdrifna sparsamhet försummades gossens skolgång. Något bättre blef hans undervisning tillgodosedd, efter det en farbroder i Stockholm upptagit honom, men denna faderliga beskyddare förlorade han vid tolf års ålder. I tyska räkneskolan hade han emellertid lärt sig räkna, och kunde på grund häraf antagas såsom gårdsskrifvare först på Kungshamn, sedan på Vansta, båda ställena belägna i Uppland.
På sist nämnda ställe ordnade han en snickare-, svarfvare- och smidesverkstad och sysselsatte sig oupphörligt med tillverkning af mekaniska föremål. Men som han saknade vetenskaplig underbyggnad och en sådan endast stod att vinna ur latinska böcker, ville den nu tjugotreåriga Polhammar lemna sin befattning för att ingå i Strengnäs skola. Hans matmoder, fru Björneclou öfvertalade honom emellertid att stanna qvar. Men han funderade alltjemt på någon utväg att lära sig latin. En prest, till hvilken han i detta ändamål vände sig, gaf honom ett latinskt lexikon att lära sig utantill, men med den metoden kom han naturligtvis icke långt. Bättre gick undervisningen för en annan prest, Lars Welt på Follnäs, dit Polhammar flyttade för att vara sin lärare närmare. Derefter fick han till lärare kyrkoherde Dryselius, och gick för att njuta undervisning af denne dagligen i sju månaders tid till dennes hem — en vägsträcka fram och tillbaka af 11⁄2 mil. Hvad förmår ej törsten efter vetande trotsa!
Slutligen kom han till Uppsala med rekommendationsbref till professor Spole. Här fann han utväg att göra sitt namn mera kändt i verlden genom att fullborda och delvis förändra konstruktionen af ett bakom altartaflan i domkyrkan befintligt konstur. Hans nästa verk var förfärdigandet af »konsten» vid Falun — en betydligt förbättrad tillställning för malmens uppfordring och grufvans länsning från vatten. Detta arbete förskaffade honom jemte utmärkelse en syssla såsom bergsmekanikus med årlig lön af 333 riksdaler silfver.
Från en utländsk resa, som han 1694—1697 företog, återvände han med vidgade studier och förstoradt rykte. I London hade han satt i gång ett stannadt konstur, på hvars iståndsättande en mängd matematici, mekaniker och urmakare förgäfves brytt sina hjernor. Vid ett besök i Versailles hade han på en liten stund bragt den stora vattenkonsten, som råkat i olag, åter i gång. Af en tillfällighet fick han vid hemkomsten till fäderneslandet veta, att förvaltningen ansett detta verk så förträffligt, att hon för den, som kunde legitimera sig såsom den der utfört det, utfäst en belöning af ett par tusen frank. Polhammar anmälde sig och erhöll premiet.
Det vore för vidlyftigt att här ingå i någon redogörelse för den snillrike mannens otroligt många uppfinningar och utförda arbeten. Hvad de sist nämnda beträffar, erinra vi blott om vattenbyggnaderna vid Trollhättan, Karlskrona och Stockholms sluss.
Då Polhem åtog sig detta sist nämnda arbete — den gamla slussgrafven, der nu fiskaregången är belägen — hade han redan uppnått en ålder, som kunde hafva berättigat honom att i lugn och ro få tillbringa sina återstående dagar. Och dock var detta arbete ett af de mödosammaste och kinkigaste, han utfört. »Hvad outösligt förråd af utvägar, han måste bruka för att öfvervinna de svårigheter, som här vid vattendämningen sig hoptals yppade, det är fast otroligt!» anmärker ett samtida vittne. Roslagens och Södermanlands allmoge hölls uppbådad för att arbeta vid pumpning, som verkstäldes med sex till åtta metallpumpar af ovanligt stora dimensioner. Men då oaktadt 200 åmar vatten i minuten utkastades, och denna uttömning ej var tillräcklig att hålla grafven vattenfri, så måste förtimringen byggas färdig på land, sammansatt såsom en kolossal pråm, uthängas öfver djupet och sedan småningom nedsänkas. Oaktadt sin höga ålderdom och trots sin nu inträffade sjuklighet — hvarför han vid detta arbete, liksom vid flera andra, biträddes af sin son Gabriel — lät han nästan dagligen bära sig ned till platsen, för att personligen öfvervaka och leda det hela.
Vi böra äfven nämna, att det var genom honom, som första grunden lades till teknologiska institutet. På hans förslag blef nämligen under sista året af Karl XI:s regering (1697) ett »laboratorium mechanicum» anlagdt, hvarest alla såväl af Polhem sjelf uppfunna som från utlandet af honom medförda och förbättrade maskiner skulle i modeller förfärdigas och förvaras. Af Karl XII:s krig uppslukades visserligen de till denna inrättning anslagna medel så att göromålen derstädes för en längre tid afstannade, men ur densamma utvecklade sig sedermera under frihetstiden den s. k. modellkammaren, som i sin ordning år 1826 omgestaltades till teknologiska institutet.
År 1716 adlades han med namnet Polhem, blef vidare kommersråd och kommendör af nordstjerneorden. Äfven af utländska monarker vederfors »den svenske Arkimedes» en mängd ärebetygelser. Afled den 31 Augusti 1754 vid 90 års ålder.
Af hans vetenskapliga arbeten intager hans mekaniska A-B-C-D, bestående af några och tjugo grundrörelser, visade i modell, ett framstående rum och utgör ensamt det ett varaktigt äreminne öfver den utmärkte mannen.
