Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Algot Lange

Algot Lange. K. T:ne 1 nov. 1878—30 juni 1884.

Född i Kalmar den 17 april 1850. Efter att hafva fått sin uppfostran i Stockholm, blef han student i Uppsala 1869, tog därefter preliminärexamen till hofrätten, men nögades af brist [ 109 ]på medel lämna Uppsala och tog 1872 anställning vid Svenska Teatern i Helsingfors, som då äfven hade en lyrisk repertoar, hvarigenom Lange fick tillfälle att odla sina rika musikaliska anlag och utbilda sin välljudande stämma. Han användes emellertid äfven i det dramatiska facket, så att han efter någon tid t. ex. fick uppträda den ena kvällen som Wilhelm Tell och den följande som Wilhelm i »Axel och Walborg». Våren 1877 afgick han från Helsingforsteatern och begaf sig till Paris, där han uppehöll sig ett år, hvarunder han studerade sång för Bussine och samtidigt bevistade lektionerna vid konservatoriet. Återkommen till Stockholm fick han debutera på operascenen den 27 sept. 1878 som Lothario i »Mignon» och den 20 okt. som Bellamy i »Villars dragoner», hvarefter han genast erhöll fast anställning. Under sommaren 1882 fortsatte Lange sina studier i Paris och sedan i London, där han instuderade Mefistofeles’ parti i Boitos opera, som blef hans främsta parti då han återkom till Stockholm och som han utförde vid denna operas första uppförande på Kungl. Stora Teatern den 26 febr. 1883. Under de sex år han kvarstod vid Kungl. Teatrarne blef han flitigt använd i vidt skilda roller såsom Almaviva i »Figaros bröllop», Jacob i »Josef i Egypten», Germont d. ä. i »Den vilseförda», Don Juan, Mefistofeles i Gounods och Boitos operor, Escamillo i »Carmen», Nevers och Saint Bris i »Hugenotterna», Figaro och Bazil i »Barberaren i Sevilla», Alfonso i »Leonora» m. fl. »Med sin mjuka vackra basbaryton, sitt smakfulla föredrag och sin dramatiska talang, understödd af en för scenen särdeles lämplig, smidig och elegant figur, vann han publikens stora sympatier, hvarför han efterlämnade ej ringa saknad, då han hösten 1884 öfvergick till operascenen vid det Kongel. Teater i Köpenhamn».

Vid nämnda scen framkallade han redan vid sitt första uppträdande som Don Juan en verklig bifallsstorm. Han kvarstod där i elfva år, alltjämt synnerligen högt värderad af såväl publik som kritik.

Efter afgången från den danska operasecnen år 1895 ägnade sig Lange åt sånglärarens kall, och såsom sådan gjorde han sig till målsman för den Müller-Brunowska metoden, som han studerade för den danske sångläraren Törsleff och för sångpedagogen Georg Herrmann i Leipzig, och öfver hvilken [ 110 ]metod han sedan höll föreläsningar först i Köpenhamn och sedan i mars 1899 i Stockholm, där de väckte mycken uppmärksamhet, särskildt för hans skarpa utfall mot Fritz Arlbergs sångmetod, framställd i dennes bok »Försök till en naturlig och förnuftig grundläggning af tonbildningsläran». Föröfrigt framhöll Lange sin sångmetod i ett par på Albert Bonniers förlag utgifna böcker, »Om sång», 1898, och »Om tonbildning i sång och tal», 1900. Då han på våren 1899 öfverflyttade till Stockholm började han äfven här gifva sånglektioner. Men hans alltmera oroliga lynne gaf honom ingen ro och redan följande året lämnade han Sverige och bosatte sig i Paris, där han afled den 14 mars 1904.

Algot Lange ingick 1876 i Helsingfors äktenskap med pianisten Ina Blenda Augusta Forstén (född i Helsingfors den 24 dec. 1856 och kusin till operasångaren Filip Forstén). Fru Ina Lange, känd som författarinna under psevdonymen Daniel Sten, har sedan 1890-talet hållit uppmärksammade föreläsningar i musikhistoria. Hon är äfven en talangfull klavecin- och klavikordspelerska.