Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Filip August Karl Forstén

Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar

av Johannes Svanberg

Filip August Karl Forstén. K. T:ne 1 okt. 1883—15 juni 1887.

Född i Nurmijärvi i Finland den 6 juli 1852 (föräldrar: kyrkoherden Gustaf Bernhard Mortimer Forstén och Henriette Lovisa Danielsson). Uppfostrad i ett hem, där tonkonsten med förkärlek omhuldades, blef hågen för musik tidigt väckt hos honom, och under de tre år han vistades vid universitetet i [ 170 ]Helsingfors utvecklades ytterligare hans musikaliska anlag, och han tog liflig del i den finska hufvudstadens musiklif. År 1874 begaf han sig till Paris för utbildandet af sin vackra stämma och kom så under Massets ledning. Redan samma år lyckades han vinna inträde vid Pariskonservatoriet, som han efter tre års studier lämnade med hedrande vitsord. Därpå begaf han sig till Italien och fortsatte i Milano sina studier under den kände sångläraren Lampertis ledning. Efter att ha uppträdt på åtskilliga italienska scener och äfven en tid i Syd-Amerika, var han spelåret 1880—1881 anställd vid Teatro Reale på Malta. Därifrån begaf han sig till Stockholm för att debutera på Kungl. Stora Teatern, men tillföljd af något hinder kom hans första debut ej till stånd förr än den 4 maj 1883, då han uppträdde som Amonasro i »Aida». Hans andra debutroll blef Valentin i »Faust» den 5 sept. s. å. Efter att så af en tillfällighet ha fått uppträda som Escamillo i »Carmen» (partiets ordinarie innehafvare, Algot Lange, hade nämligen blifvit sjuk) erbjöds honom genast fast anställning, räknad från den 1 okt. Bland hans roller å den svenska operascenen må för öfrigt nämnas Grefve de Nevers i »Hugenotterna», Grefve Almaviva i »Figaros bröllop», Erik i »Harald Viking», Figaro i »Barberaren i Sevilla», Werner Kirchhofen (titelrollen) i »Trumpetaren från Säkkingen», Don Juan och Mercutio i »Romeo och Julia».

År 1889 åtföljde han som solist den finska M. M.-kören på dess Pariserresa och företog sedan konsertresor i Holland, England, Tyskland, Sverige och Ryssland, dels ensam, dels i sällskap med Pauline Lucca. År 1894 anställdes han som sångprofessor i Wien, och har såsom sådan varit högt uppburen.