Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Henrik Kristen Johan Klausen

←  Zelia Trebelli
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar
av Johannes Svanberg

Henrik Kristen Johan Klausen
Johan Axel Ferdinand Roos  →


[ 76 ]

Henrik Kristen Johan Klausen. K. T:ne gästspel 28 sept.—17 okt. 1875, 10 ggr; K. Dr. T. 15—19 okt. 1900, 5 ggr; K. T. tillsammans med norska Nationalteaterns sällskap i juni 1903.

Född i Kopervik i Norge den 14 febr. 1844. Sexton år gammal blef han antagen som elev vid en i Trondhjem år 1860 upprättad teaterskola. Efter en treårig lärotid blef han erbjuden anställning vid Möllergadens teater i Kristiania. Här stannade han dock endast en kort tid, hvarefter han år 1864 reste till Paris, där han på teatrarna idkade studier i tre månader. Vid sin återkomst till Kristiania tog han engagement vid den [ 77 ]då nybildade Folkteatern därstädes, med hvars personal han senare reste i småstäderna och med hvilket sällskap han slutligen uppträdde på Kungl. Dramatiska Teatern i Stockholm, där detsamma gaf 8 föreställningar i augusti 1866. I Stockholm stannade han sedan någon tid i tanke att möjligen kunna uppträda på svenska, hvartill han också förberedde sig. Däraf blef dock intet, men Klausen hade dock mycken nytta af bekantskapen med den svenska sceniska konsten. Efter att år 1867 hafva återvändt till Norge och några år spelat tillsammans med Cortes' sällskap mottog han år 1870 engagement vid Björnstjerne Björnsons »strejkteater» vid Möllergaden, och vid dess sammansmältande med Kristiania Teater år 1872 blef han fast anställd vid denna scen, bland hvars förnämsta krafter han sedermera under en lång följd af år räknades. Då den nya Nationalteatern i Kristiania i slutet af 1890-talet upprättades medföljde han dit och verkade där till sin död.

Klausen ägde en ovanligt mångsidig talang. Hans iakttagelseförmåga var skarp och han förstod förträffligt att såväl i mask som spel gifva en lefvande karakteristik, isynnerhet då en och annan komisk eller slug sida skulle framhållas. I motsats till den breda, hjärtevinnande humor, som var Johannes Brun egen, representerade Klausen mera den skarpa, torra komiken. I karaktärsroller af olika slag lade han i dagen en smidig talang och ofta betydande kraft och sanning i framställningen.

Till Klausens allra förnämsta framställningar hörde hans Lundestad i »De unges förbund», hvilken roll han utförde vid sitt gästspel 1875 och sedermera — efter 28 år — vid Nationalteaterns gästspel 1903. I denna roll verkade han, isynnerhet vid det sista gästspelet, i hög grad öfvertygande genom sina blixtsnabba förändringar af röst och ansiktsspel, och han återgaf med den största natursanning bilden af »en blid, stillsam och samhällsbevarande man, men en fenomenalt slipad politiker, som utan att låta märka något leder allt efter sin vilja och med humoristisk öfverlägsenhet ser på menniskor och tilldragelser». Bland hans roller i hemlandet må anföras bl. a. Shylock, Bisp Nicolas i »Kongsemnene», Caligula i »Fäktaren från Ravenna» (i hvilken roll han äfven uppträdde en gång vid sitt gästspel i Stockholm 1875), Harpagon, Mårten Kiil i »En [ 78 ]Folkefiende» och titelrollen i »Peer Gynt», hvilken sistnämnda roll blef en af hans allra yppersta framställningar. Vid sitt gästspel på Kungl. Dramatiska Teatern i oktober 1900 uppträdde han som Skräddaren Gibson i »Den nye bibliotekarien», en roll som han själf räknade bland sina favoritroller. Han afled i Kristiania den 23 nov. 1907.