Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Maria Wilhelmina Söhrling

[ 17 ]

Maria Wilhelmina Söhrling, sedan fru Strandberg. K. T:ne 15 febr. 1868—30 juni 1888. K. Op. 15 aug. 1888—30 juni 1898, K. T. 1 juli 1898—30 juni 1903.

Född i Stockholm den 6 nov. 1845, dotter af musikdirektören Wilhelm Söhrling och Marie Elise Vretman. Hennes far var då sånglärare vid Katolska kyrkan i Stockholm, men flyttade året därpå till Visby, där han blifvit antagen till domkyrkoorganist. Dottern Wilhelmina blef sålunda gottländska, hvilket äfven märktes af hennes dialekt, då hon 1862 inträdde som elev vid Stockholms musikkonservatorium, sedan hon förut idkat sångstudier i Visby för Elfrida Andrée. År 1865 lämnade hon konservatoriet, där Julius Günther var hennes lärare, och utbildade sig därefter ytterligare i sångkonsten under ledning af hofsångaren Isaak Berg och sin första lärarinnas syster, fru Fredrika Stenhammar. Debuterade på Kungl. Stora Teatern den 18 okt. 1867 som Jeannette i Isonards opera »Jaconde», därefter å samma scen den 12 dec. s. å. som Zerlina i »Don Juan» och slutligen, den 30 jan. 1868, på Kungl. Dramatiska Teatern som Sophie i Dalayracs »En egendom till salu», hvarefter hon erhöll fast anställning vid de kungliga teatrarna. Tidigt bemärkt för sin flärdfria och musikaliska sång och sitt friska, från all förkonstling fria spel, fick hon så småningom en mängd roller, stora och små, sig anförtrodda, hvilka hon alla utförde med samma ovilkorliga samvetsgrannhet. I början fick hon utföra subrettpartier, men sedermera tilldelades henne äfven rent lyriska partier, sådana som Anna i »Muntra fruarna», [ 18 ]Astrid i »Vikingarne» och Micaëla i »Carmen», hvilka båda senare roller hon kreerade här. Hon var likaledes den första som på den svenska operascenen utförde Magdalena i »Mästersångarne», Thérèse i »Andorradalen», den roliga Mistress Bentzon i »Lakmé», den känsliga Mor Renaud i »Flickan från Arles» och den rysansvärda Häxan i »Hans och Greta». Hennes repertoar var mycket mångsidig, liksom fru Charlotte Strandbergs, hvilkens olika rollfack hon småningom fick öfvertaga, alltifrån gossen Jemmy i »Wilhelm Tell», Cherubin i »Figaros bröllop» m. fl. liknande typer, ända till det komiska gummfacket, i hvilket hennes bästa framställningar voro Marta i »Faust», Marcellina i »Figaros bröllop» och Petronella i »Svarta dominon», hennes präktiga Mor Lisa i »Vermländingarne» ej att förglömma. Bland öfriga roller under hennes trettiofemåriga anställning vid operascenen må dessutom nämnas: Pamina i »Trollflöjten», Anna i »Friskytten», Pamela i »Fra Diavolo», Ifigenia och Artemis i »Ifigenia i Aulis», Henriette och fru Bertrand i »Muraren», Urbain i »Hugenotterna» samt Jenny och Margareta i »Hvita frun». Då hon i sistnämnda roll firade sitt 25-års jubileum på Kungl. Operan den 18 okt. 1892, tilldelades henne medaljen »Litteris et artibus». Hon hade sin afskedsrecett den 6 nov. 1903, då hon uppträdde som Markisinnan i »Regementets dotter». Flere år därefter, den 29 mars 1908, blef hon associé af Kungl. Musikaliska Akademien. Död i Stockholm den 16 okt. 1914. — Gift den 10 april 1878 med e. o. kammarskrifvaren i Tullverket Olof Strandberg (son af operasångaren Olof Strandberg och hans maka i första giftet, Aurora Österberg; han var född den 4 maj 1847 och dog den 19 juni 1889).