Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Max Weiss

Max Weiss. K. T:ne 1 aug. 1863—30 juni 1871.

Född i Posen den 15 okt. 1833. Före sin anställning vid den svenska operascenen var han anställd vid Emil von der Ostens tyska operasällskap, hvilket under dec. 1862—mars 1863 gaf operaföreställningar å Nya (s. m. Stora) Teatern i Göteborg och därefter i maj och juni 1863 på Cirkusteatern å Djurgården. Debuterade på Kungl. Stora Teatern den 17 okt. 1863 som Leporello i »Don Juan». Andra roller: Dulcamara i »Kärleksdrycken», Gessler i »Wilhelm Tell», Malvolio i »Alessandro Stradella», Bartholo i »Figaros bröllop», Achilles i »Den sköna Helena» m. fl. »Han var en ganska god utilitet, utan att egentligen vara något särskildt framstående, hvarken som sångare eller som skådespelare. Bäst torde man ihågkomma honom som »den morske Achilles» i Offenbachs populära buffaoperett »Den sköna Helena», en roll i hvilken han utmärkte sig för mycken drastisk komik och där hans brutna svenska tjänade till att ännu skarpare framhålla det parodiska i den framställda figuren.» I Stockholm gjorde han sig känd för att var en lustig, lefnadsglad, till sitt yttre tämligen burlesk, men i grund och botten godmodig personlighet. Sedan han lämnat Stockholm kom han till hertigliga hofteatern i Dessau, där han efter halftannat år fick ett mycket tragiskt slut. Ehuru själf gift hade han nämligen trädt i ett alltför intimt förhållande till en vid samma teater anställd sångerska, fru Kreissel-Berndt, äfven hon gift. En afton, den 2 jan. 1873, öfverraskades de båda älskande af sångerskans man; Weiss sökte rädda sig genom att hoppa ut genom ett fönster, men hindrades af den förorättade äkta mannen, som skyndade efter och stötte en dolk i bröstet på honom, så att han efter en kort stund afled.