Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Nils Wilhelm Almlöf

[ 74 ]

Nils Wilhelm Almlöf. K. T:ne 1 juli 1820—1825; K. T. 1825—30 juni 1863; K. T:ne 1 juli 1863—1875. Lifstidskontrakt upprättadt den 1 juli 1863.

Född i Stockholm den 24 mars 1799. Föräldrarne voro kungl. kammartjänaren (hos kronprinsarne Gustaf och Carl August) Nils Almlöf och Maria Lovisa Herbelain. Den unge Almlöf ämnade först icke alls egna sig åt teatern, utan ingick, sedan han genomgått Stockholms storskola, såsom studerande vid Karolinska institutet, där han år 1815 inför Sundhetskollegiet aflade examen som »medico-chirurgie studiosus» och tjänstgjorde sedermera ungefär tre fjärdedels år som underläkare vid Garnisonssjukhuset, hvarefter han i april 1816 förordnades till underläkare vid Södermanlands regemente (med en lön af 66 riksdaler 32 skillingar banko årligen jämte skjuts och traktamente). I nämnda egenskap tjänstgjorde han under regementets möten 1816 och 1817. Han afbröt nu den medicinska banan och ingick som e. o. kontorsskrifvare vid Stockholms stads kronouppbördsverk, men tycktes dock ganska snart hafva ledsnat vid de med en sådan syssla förenade prosaiska göromålen, ty från den 2 nov. 1818 blef han antagen som elev vid »Stockholms Theater», under hvilket namn Kungl. Operan och Kungl. Mindre Teatern (i det forna De la Gardieska palatset vid södra delen af nuvarande Kungsträdgården) då, under fyra månader, utgjorde en särskild entreprenad-inrättning, men som ett par dagar därefter, den 4 nov., åter förvandlades till de förra »Kongl. Theatrarne». Samtidigt hade han under någon tid anställning som orgelnist vid »Kongl. Maj:ts och Kronans Rasp- och Spinnhus», beläget i Maria församling, kvart. Långholmen 5 (enligt 1820 års mantalsuppgifter i Stockholms stads arkiv; Almlöf uppgifver däri sina inkomster: lön på konsistorie stat 100 Rdr Banko och vid teatern 200 Rdr Banko). Efter att hafva varit elev närmare ett par år antogs [ 75 ]han genom nytt kontrakt, gällande från och med den 1 juli 1820, såsom »aktör och sångare» vid de båda kungliga teatrarne. (»I anledning af nådig befallning» blef Almlöf, jämte några andra vid Kungl. Teatern anställde, »ifrån beväringsskyldigheten frikänd».) Under hela sitt lif var han sedermera — under ej mindre än 16 styresmän — fästad vid den kungliga teaterinrättningen, från den 1 juli 1863 med lifstidskontrakt, alltid föremål för beundran och erkännande. Så blef det Almlöf förbehållet att den 9 febr. 1826, efter föreställningen af komedien »Shakspeare kär», vara den förste svenske artist, som blifvit på scenen inropad. Den 24 nov. 1825, då den gamla dramatiska teatern (den s. k. »Kongl. Mindre Theatern») lades i aska, utförde Almlöf Allbrands roll i »Redlighetens seger öfver förtalet», och när Kungl. Dramatiska Teatern vid Carl XIII:s torg 38 år därefter, den 12 sept. 1863, invigdes, var det åter Almlöf som, i en prolog af Frans Hedberg, först hälsade allmänheten från denna scen.

Nils Wilhelm Almlöfs första betydande roll var Leicester i Schillers sorgespel »Maria Stuart», upptaget på svenska scenen i maj 1821. Bland den mångfald af roller han sedermera under sin 55-åriga skådcspclarverksamhet utförde må nämnas: titelrollerna i sorgespelen »Othello», »Sulla», »Wallensteins död», »Fiesco» och »Marino Faliero», i dramerna »Herman von Unna» och »Falkland», i Jolins skådespel »Mäster Smith», samt i komedierna »Shakspeare kär», »Salvator Rosa» och »Montjoye»; Hugo i »Skulden», Frans Moor i »Röfvarbandet», Jaromir i »Stamfrun», Don Silva i »Hernani», Filip den andre i »Don Carlos», Georges i »Tretio år af en spelares lefnad», Leon i »Slottet Montenero», Don Cesari »Amanda», Morton i »Qväkaren och dansösen», Bolingbroke i »Ett glas vatten», Raimond i »Förtalet», Konung Kristian den fjerde i »Elfjungfrun», Markisen i »En fattig ädling», Vålnaden, Horatio, Hamlet, Claudius och Polonius i »Hamlet», Major Hjelm i »Blommor i drifbänk», Knut Algotson i »Bröllopet på Ulfåsa», Amtmannen i »De nygifta», Kammarherre Brattsberg i »De unges förbund» och Gustaf Vasa i Edvard Bäckströms »Mellan bröderna» (den sistnämnda rollen inlärd i hans 75:te lefnadsår).

Nils Wilhelm Almlöfs namn är ett af de mest framstående i vår teaterhistoria. »Han var genom hela sitt skaplynne [ 76 ]alexandrinens och den heroiska versens deklamator par préférence, och länge efter sedan den romerska togans djupa och plastiska veck upphört att drapera sig omkring hans axlar, omslöto de ännu hans recitation, och gåfvo den en prägel af högtidligt allvar och dröjande, långsamt majestät». (Frans Hedberg, »Svenska skådespelare»). — Under åren 1834—1840 var Almlöf lärare i deklamation för Kungl. Teaterns elever. Genom kungligt bref af den 30 juni 1828 tilldelades honom, »med afseende å den utmärkta talang han såsom skådespelare ådagalagt», af statsmedel ett reseunderstöd, 1,500 riksdaler, hvilket jämte ett särskddt bidrag af konung Carl XIV Johan, satte honom i tillfälle att under följande årets sommar uppehålla sig i Paris för sceniska studier. I den franska hufvudstaden blef han mottagen med en i hög grad smickrande uppmärksamhet af framstående konstnärer och i synnerhet af den berömda skådespelerskan, mademoiselle Mars, som vid en af henne anordnad fest till hans ära föreslog en skål för »den svenske Talma». Några dagar senare var han gäst hos svenske ministern, grefve Gustaf Löwenhielm, som vid detta tillfälle hade inbjudit en mängd notabiliteter, bl. a. författaren till tragedien »Sulla», Htienne Jouy, som, då han hörde att Almlöf i Stockholm spelat Sullas roll, bad honom framsäga några verser ur sorgespelet på svenska. Då Almlöf slutat sin recitation, skyndade den franske författaren fram och tryckte hans händer, utropande: »Jag trodde ej att jag förstod svenska språket, men jag finner att jag förstår det mycket väl, och finner det mycket vackert, och det är er utomordentliga talang jag har att tacka för detta underverk». År 1847 företog Almlöf en resa till Tyskland för att besöka dess förnämsta teatrar, och år 1851 reste han ånyo till Paris i samma ändamål; båda dessa resor på egen bekostnad.

På fyrtionde årsdagen af hans inträde som elev vid Kungl. Teatern, den 2 nov. 1858, anställdes för honom en fest, då allt hvad Stockholm ägde lysande inom den artistiska och litterära världen hade samlat sig för att skänka den uppburne skådespelareveteranen sin hyllning, och konung Oscar I utnämnde honom samma dag till riddare af Vasaorden, en utmärkelse som förut icke vederfarits någon svensk skådespelare. Tio år senare, då han firade sitt guldbröllop med den sceniska [ 77 ] konsten, erhöll han en annan sällsynt utmärkelse i det att konung Carl XV då tilldelade honom medaljen »Litteris et artibus», att bäras i en guldkedja, som konungen själf fäste om hans hals, och af drottning Lovisa erhöll han medaljen »Tessera memoriæ». Hans sista uppträdande ägde rum på Kungl. Dramatiska Teatern den 9 febr. 1875, då han utförde Lord Worsleys roll i »Ladyn af Worsley Hall». Han nödgades sedan hålla sig inne för illamående, och natten till den 21 i samma månad träffades han af ett slaganfall, hvarefter döden följde den 27 febr. 1875.

Nils Wilhelm Almlöf var två gånger gift, första gången den 22 febr. 1823 med fru Brita Catharina Cederberg, född Cederberg den 16 sept. 1794 (förut gift med skådespelaren vid Kungl. Teatern Jean Baptiste Laurent, men skild), aktris vid Kungl. Teatern från 1818 till sin död den 20 juni 1838; denna hans första hustru var moder till Knut Almlöf. Sitt andra äktenskap ingick han den 16 juni 1839 med Anna Maria Francisca Charlotta (Charlotte) Ficker, född den 16 juni 1813, aktris vid Kungl. Teatern 1834—1856, död den 11 nov. 1881; hon var syster till hofsångerskan fru Fredrika Mathilda Gelhaar, född Ficker, och var i sina unga dagar en synnerligen omtyckt och behaglig skådespelerska.