Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Olefine Louise Margarethe Moe

←  Helga Elvira Franckenfeldt
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar
av Johannes Svanberg

Olefine Louise Margarethe Moe
Sven Lars Wilhelm Lundvik  →


[ 59 ]

Olefine Louise Margarethe Moe, sedan fru Torssell, därefter fru Moe. K. T:ne 20 aug. 1873—30 juni 1881. K. Op. gästspel 6 april—15 maj 1891, 7 ggr och 5 sept. 1894.

Född i Bergen den 18 mars 1850. Namnet Olefine fick hon efter Ole Bull, som stod fadder åt henne. Den 25 okt. 1867 debuterade hon på Kristiania Teater som Emmeline i Scribes lustspel »Den första kärleken». Debuten var mycket lofvande och förhöjdes genom Ole Bulls medverkan vid föreställningen; den genialiske konstnären spelade nämligen mellan akterna några af sina bravurnummer. Vid sin omedelbart därpå följande andra debut utförde hon Betli i »Alphyddan», där hon fick tillfälle att lägga i dagen sina goda, naturliga röstmedel, hvilka hon nu började utbilda genom att taga undervisning af den bekante norske sångläraren Henrik Meyer. År 1872 kom hon till Stockholm och blef Fredrika Stenhammars elev, och redan den 13 maj s. å. fick hon debutera på Kungl. Stora Teatern som Lady Harriet i »Martha». Hennes andra debut ägde rum den 2 dec. som Adèle i »Svarta dominon» och efter att den 11 mars 1873 ha fullgjort sin tredje debut som Susanna i »Figaros bröllop» erhöll hon fast anställning från hösten s. å. »Den icke stora men behagliga rösten, den intagande personligheten och den framstående dramatiska [ 60 ]förmågan eröfrade genast publikens bifall redan vid hennes första uppträdande. Ännu bättre lyckades den andra debuten, då hon uppträdde i »Svarta dominon», som genom hennes pikanta sång och väl nyanserade, förträffligt genomförda spel blef säsongens förnämsta kassastycke». Under de åtta år hon tillhörde vår operascen utförde hon föröfrigt följande roller: Mignon, Marie i »Regementets dotter», Katarina i »Kronjuvelerna», Zerlina i »Don Juan» och i »Fra Diavolo», Lalla Rookh, Carmen, Anna i »Wermländingarne», Javotte i »Kungen har sagt det», Anna i »Hvita frun» m. fl. Hösten 1881 öfvergick hon till den af August Warberg då öfvertagna Mindre Teatern, där hon dock ej stannade längre än till våren följande år. Hon återvände därefter till sitt fädernesland, där hon å Tivoliteatern i Kristiania uppträdde i flere af sina forna glansroller med ett operasällskap, som dirigerades af den bekanta författarinnan fru Mattis Lundström. Då detta företag år 1886 upphörde återvände hon till Sverige och uppträdde dels som gäst på Kungl. Operan dels med ambulerande operasällskap. Hennes första gästuppträdande å Kungl. Operan ägde rum på våren 1891 då hon uppträdde i tre af sina forna glansroller, Adèle, Mignon och Carmen; tre år senare gästade hon åter den scen där hon ett tjugutal år förut varit så uppburen, men denna gång endast vid en föreställning, hvarvid hon utförde Maries roll i »Regementets dotter».

Hennes sista sceniska uppträdande var som Azucena i »Trubaduren» år 1896 på Eldoradoteatern i Kristiania. I december följande år fick hon se sina båda döttrar, Astrid och Margit Torssell debutera på samma scen i sin gamla favoritopera »Svarta dominon». De öfvergingo emellertid till talscenen då de en tid senare tillsammans med modern flyttade till Stockholm, där fru Moe sedermera verkat som sånglärarinna.

Gift i Stockholm den 15 maj 1877 med pianisten Oscar Fridolf Torssell, men skild 1880, hvarefter hon kallade sig fru Moe.