Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Olga Christina Augusta Björkegren

←  Walfrid Moberg
Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910 : personalhistoriska anteckningar
av Johannes Svanberg

Olga Christina Augusta Björkegren
Adelaide Ristori  →


[ 131 ]

Olga Christina Augusta Björkegren, sedan fru Fåhræus. K. T:ne 1 okt. 1879—30 juni 1887. K. Dr. T. gästspel: 22 mars—17 maj 1889, 15 ggr.

Född i Stockholm den 8 sept. 1857 (dotter af källarmästaren Pehr Björkegren och Anna Söderberg). Efter slutad skolgång inskrefs hon som elev vid musikkonservatoriet. Det var nämligen meningen att hon skulle utbilda sig till musiklärarinna. I omkring sex terminer bevistade hon undervisningen där, men då riktades plötsligt hennes håg till teatern och hösten 1873 kom hon till Kungl. Teatrarnes elevskola där hon kvarstannade under två år tills hon den 1 okt. 1875 erhöll anställning vid den af Edvard Stjernström i januari samma år upprättade »Nya Teatern vid Blasieholmsgatan». Hennes första egentliga roll vid denna teater var Anna Gyllenstjerna i Gustaf III:s »Siri Brahe och Johan Gyllenstjerna». Bland öfriga mera framstående roller hon där utförde må nämnas: Dagny i »Kämparne på Helgeland», Regina i »Regina von Emmeritz», Cecile i »Många vänner, lite vänskap», Hertiginnan i »Främlingen», Suzanne i »Kråkfötter» och titelrollen i Björnsons skådespel »Leonarda». Från den 1 okt. 1879 fästad vid de kungliga teatrarnes dramatiska scen blef hennes första stora triumf där Suzanne d'Ange i »Falska juveler» (första gången [ 132 ]gifven den 20 maj 1880), i hvilken roll hon visade sig som en karaktärsskådespelerska af verklig rang. En ännu större seger vann hon ett par år senare i ett annat franskt intrigstycke, Sardous skådespel »Odette» (18 mars 1882), där hennes utmärkta återgifvande af titelrollen blef en helgjuten skapelse af modärn realism. Odette var nog den af hennes modärna roller där hennes personliga uttrycksförmåga gjorde sig klarast och starkast gällande. I det stora dramat blef Sophocles’ Antigone på Kungl. Stora Teatern (19 april 1884) hennes största triumf. Hon ägde alla förutsättningar för denna roll: en majestätisk gestalt, ett lifligt, själfullt ansikte med klassiskt rena drag och en fulltonig stämma, som hon fullkomligt behärskade. Bland hennes öfriga roller under de åtta år hon hade anställning vid Kungl. Teatrarne märktes Grefvinnan Tersky i »Wallensteins död» (27 dec. 1879), som var hennes första stora roll på Kungl. Stora Teatern, Drottning Gyritha i Augusta Braunerhjelms fyraaktsskådespel »Kåre» (8 april 1880), Drottningen i »Hamlet», titelrollen i »Grefvinnan Lea» (8 dec. 1880), Sigrid i »Bröllopet på Ulfåsa», Grefvinnan de Céran i Paillerons komedi »Sällskap där man har tråkigt» (8 sept. 1881), Marie i Charles Lomons skådespel »Jean Dacier» (27 nov. 1882), titelrollen i Oscar Wijkanders fyraaktskomedi »Bertha Malm» (7 febr. 1883), nihilistkvinnan Tatijana Andrejevna i Harald Molanders ryska revolutions- och sensationsdrama »Furstinnan Gogol» (2 april 1883), Fru Hilma Hillner i Alfhild Agrells skådespel »Dömd» (16 febr. 1884), Claire de Beaulieu i Georges Ohnets fyraaktspjäs »Herr Derblays giftermål», (23 mars 1884), Sigrid i Harald Molanders fyraaktskomedi »Vårflod» (9 maj 1884), Karen i Björnstjerne Björnsons lustspel »Geografi och kärlek» (24 nov. 1886) m. fl.

Under sista året af sitt engagement vid de kungliga teatrarna ingick Olga Björkegren den 9 jan. 1887 äktenskap med skriftställaren Klas Valter Fåhræus, och lämnade scenen med samma spelårs utgång. Två år därefter uppträdde hon som gäst på Kungl. Dramatiska Teatern 15 gånger som Ellida i Henrik Ibsens »Frun från hafvet» (22 mars—17 maj 1889). Den entusiasm, hvarmed publiken återsåg sin gunstling, visade att de år hon varit borta från scenen icke förmått att hos denna publik försvaga tjuskraften af hennes konstnärskap. Efter [ 133 ]detta korta gästspel lämnade hon, knappast mer än 30-årig, scenen och drog sig tillbaka till privatlifvet. Därmed föll ridån öfver »ett konstnärslif som lofvat rikt och som gifvit mycket».