Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Signe Amanda Georgina Hebbe

[ 198 ]

Signe Amanda Georgina Hebbe. K. T:ne gästspel: 16 och 20 juni 1864, 2 ggr; 9 sept. 1864—11 april 1865, 27 ggr; fast anställning: 1 sept. 1865—30 april 1866; gästspel: 8 april—25 maj 1868, 8 ggr; 24 sept. 1870—18 maj 1871, 18 ggr; fast anställning: 1 sept. 1871—30 juni 1873; gästspel: 1 dec. 1875—5 jan. 1876, 3 ggr; 4 jan.—5 april 1878, 6 ggr; 23 okt. 1878—14 febr. 1879, 14 ggr.

Född på Näsbyholm i Jönköpings län den 30 juli 1837. Föräldrarna voro häradshöfdingen Gustaf Clemens Hebbe och hans maka, den bekanta författarinnan Wendela Åstrand. Sedan fadern till följd af ekonomiska svårigheter måst lämna fosterlandet, flyttade modern med sina barn år 1839 till Jönköping och efter ett par år till Stockholm, där den unga Signe erhöll en särdeles vårdad uppfostran. Sjutton år gammal debuterade hon på Kungl. Teatern den 14 jan. 1855 som Stina i »Vermländingarne». Sin första undervisning i sång fick hon af Isidor Dannström. Därefter reste hon till Berlin, vid hvars konservatorium hon började sina egentliga musikstudier för den kände musikteoretikern och komponisten, professor Richard Wüerst. Sedan for hon till Paris, där hon i tre år studerade sångkonsten för professor Masset och fullkomnade sina lyriskt-dramatiska studier för den berömde Levasseur, hvarjämte hon tog undervisning i mimik och plastik för Elie. Utom fortsatta [ 199 ]studier på egen hand studerade hon sedermera äfven för andra konstnärer, hvaribland den världsberömda Adelaide Ristori (1867), den likaledes berömde tragikern Ernesto Rossi samt den utmärkte sångläraren Lamperti.

Hennes första uppträdande som operasångerska ägde rum vid ett gästspel i Frankfurt am Main år 1861. Spelåret 1861— 1862 hade hon engagement som första sångerska vid hertigliga teatern i Mannheim, uppträdde därefter i Köpenhamn och kom sedan till Stockholm, där hon under två år å rad var fästad vid Kungl. Teatern och där hon sedermera till slutet af 1870-talet tidvis uppträdde, mestadels under längre eller kortare gästspel, men under två spelår, 1871—1873, såsom fast engagerad.

Emellan sina engagement i Stockholm hade hon anställning vid åtskilliga utländska operascener, bl. a. vid Théâtre Lyrique i Paris spelåret 1866—1867, i Warschau fyra månader under säsongen 1867—1868, Palermo 1869 och i Helsingfors, där hon var engagerad först vid Svenska Teatern och senare vid Arkadiateatern, hvarjämte hon uppträdde som gäst i Wien och i London samt i Berlin m. fl. tyska städer. Under de tre år, 1874—1877, som operor gåfvos å Kristiania Teater under Ludvig Josephsons ledning, var Signe Hebbe en af den lyriska afdelningens förnämsta stödjepelare, och genom sin rika repertoar möjliggjorde hon uppförandet af en mängd större operor under denna tid. Efter detta engagement uppträdde hon som gäst på Kungl. Teatern i Stockholm i ett par omgångar under åren 1878 och 1879.

Till Signe Hebbes bästa framställningar räknas först och främst titelrollen i Beethovens »Fidelio» samt föröfrigt Margareta i »Faust», Mignon och Lalla Rookh, hvilka tre partier hon hade inöfvat för dessa musikverks kompositörer: Gounod, Ambroise Thomas och Félecien David. Likaså hörde Valentine i »Hugenotterna» och Selika i »Afrikanskan» till hennes mest berömda skapelser. Bland den mängd roller hon utfört på vår operascen må föröfrigt framhållas: Alice i »Robert», Violetta i »Den vilseförda», Marie i »Regementets dotter», Susanna och Cherubin i »Figaros bröllop», Julia i »Romeo och Julia», Lucrezia Borghia samt Klytemnestra i »Ifigenia i Aulis».

Signe Hebbe hade egentligen ej någon stor och ovanlig röst, men genom sin utmärkta sångkonst och framförallt genom sitt [ 200 ]starka temperament och sin intelligenta och fantasifulla framställningskonst kunde hon likväl göra sig gällande vid sidan af de stora stjärnorna. Ej minst berömd var hon för den utmärkta plastik hon alltid utvecklade.

Då hon vid något mer än fyrtio års ålder för sista gången uppträdde på scenen var emellertid hennes konstnärliga verksamhet därmed icke slut. Tvärtom torde man kunna säga, att den del af hennes verksamhet, som lämnat de djupaste spåren i vårt lands sceniska konst tillhör en senare period af hennes lif. Såsom lärarinna i sång och framförallt i plastik och scenisk framställningskonst utöfvade hon sedermera alltjämnt ett genomgripande och välgörande inflytande på de uppväxande konstnärsgenerationerna, och många af våra såväl lyriska som dramatiska mest uppburna artister stå i tacksamhetsskuld till Signe Hebbe för sina framgångar.

År 1869 blef hon ledamot af Kungl. Musikaliska Akademien.