Kungl. teatrarne under ett halft sekel 1860-1910/Thecla Ottilia Åhlander
| ← Bernhardina Niehoff |
|
Ernst Waldemar Brander → |
Thecla Ottilia Åhlander. K. T:ne 1 juli 1877—30 juni 1888. K. Dr. T. 1 juli 1888—30 juni 1898, Dr. T. 1 juli 1898—30 juni 1907, Nya K. Dr. T. från 1 juli 1907.
Född i Norrköping den 3 juni 1855 (föräldrarna voro byggmästaren Anders Petter Åhlander och Johanna Råckström). Hon antogs till elev vid Kungl. Teatrarnes elevskola den 1 juli 1874, där hon i fru Betty Almlöf erhöll den yppersta lärarinna. Reden den 10 sept. samma år fick hon uppträda på Kungl. Dramatiska Teatern som Asta i »Ett namn», där öfriga medverkande voro bl. a. fru Helfrid Kinmansson, Zelma Lindqvist, Gustaf Fredrikson och Svante Hedin. Till en början fick hon mest spela kammarjungfrur och dylika roller, men det dröjde ej länge innan hon kom in i den genre, som hon eftertraktade, nämligen äldre fruntimmersroller, och detta redan många år innan hon uppnått den ålder då en skådespelerska i allmänhet plägar vilja ägna sig åt detta rollfack — hon har varit, säger en hennes biograf, »en af de få i alla tider som i full ungdomsblomstring haft mod att på scenen offra de fördelar som denna blomstringstid skänker skådespelerskan och utrusta sig med ålderdomens kännetecken, göra sig gammal, ful och ofta motbjudande i sitt yttre för att skapa en karaktär, som ofta kan vara af stor verkan».
Också insåg man från början att hon borde bli den som en gång skulle ersätta Betty Almlöf, och i den riktningen leddes snart hennes sceniska bana. Visserligen dröjde det åtskilliga år innan de större rollerna annat än helt sparsamt kommo på hennes lott, men sedan fru Almlöf år 1882 aflidit och fruarna Helfrid Kinmansson och Tammelin fem år därefter afgått från scenen, blef Thecla Åhlander teaterns främsta, att ej säga enda representant, i de äldre komiska rollerna på fruntimmerssidan.
Bland hennes tidigare uppgifter må nämnas Fru Ström i »Blommor i drifbänk», Georgette i »Fruntimmersskolan», Markisinnan Montefiore i »Don Cesar de Bazano» och Celeste i »Från Amerika». Efter fru Betty Almlöf fick hon öfvertaga den pratsamma och slagfärdiga Dorine i »Tartuffe», den afundsjuka och giriga Fru Clementine i »Onkelns testamente», den litet bullrande, men hjärtegoda Fru Monika i »Evas systrar», Fru Mörk i »Sparlakanslexor», Belise i »Lärdt folk i stubb» m. fl. af sin forna lärarinnas roller, och efter fru Helfrid Kinmansson fick hon bl. a. göra den älskliga gamla Tant Malla i Frans Hedbergs »Mellan bjudningarna». En af Thecla Åhlanders bästa skapelser var onekligen Madam Rask i Alfhild Agrells treaktsskådespel »Ensam», där hon gaf en lika sann som gripande framställning af den simpla gamla hjälphustrun. Hon har spelat så vidt skilda roller som pigan Ane i »Geografi och kärlek» och Hertiginnan de Réville i »Sällskap där man har tråkigt», Fröken Holst i »Sista hvarfvet» och Madam Olsen i »Lynggaard & Co», den gamla bajadären Fru Bonivard i »Duvals skilsmässa», något af det mest uppsluppna hon någonsin presterat, och den mästerligt framställda Madam Heinecke i »Ära», som konstnärinnan själf betecknar som en af sina favoritroller. Föröfrigt kunna följande roller inom lustspels- och komedigenren anföras: Fru Kaurova i »Arfskiftet», Fru Sicorro i »Sicorros inackorderingar», en ypperlig scenisk skapelse, Opportune i »Fregattkaptenen», Lotta i »Lilla professorskan», Mamsell Rosenase i »Rika morbror», Fru Kastanie d. ä. i »Magister Bläckstadius», Fru Hedda Fox i »Herr Dardanell och hans upptåg på landet», Fröken Skate i »Kärlekens komedi», Nille i »Erasmus Montanus», Fru Sara Levin i »Innanför murarna» och Lotten von Wolff i »Ett ungkarlshem». Bland hennes mera allvarliga uppgifter intager Mor Fadette i »Syrsan» en bemärkt plats, liksom äfven Etatsrådinnan i »En skandal».
Genom rik naturlig begåfning och en genom grundliga studier förvärfvad bildning jämte ett träget och samvetsgrannt arbete har fröken Åhlander nu under flera årtionden intagit en rangplats vid den kungliga dramatiska scenen, och de många vidt skilda roller, som hon under sin långa teaterbana utfört, visa tillfullo omfattningen af hennes konstnärskap. »Hon gör ett lika trovärdigt intryck då hon visar sig i gestalt af en gammal hedersgumma, hjärtegod och rättfram, som då hon uppträder som den elaka intriganten, den löjliga gamla fjollan eller den outtrötteliga skvallerbyttan, som ej menar något ondt, men ej kan hålla munnen stilla. Till omväxling har hon gifvit den kallt öfverlägsna världsdamen — etatsrådinnan i »En skandal» — och den mycket gamla damen, hvilkens åsikter och fördomar en gång för alla växt fast i hennes hufvud och aldrig skola rubbas en tum — mormodern i fru Leffler-Cajanellos »Familjelycka», en af fröken Åhlanders mest illusoriska bilder ur det lefvande lifvet.» (Georg Nordensvan.)
Fröken Åhlander har under en följd af år varit en utmärkt lärarinna för Dramatiska Teaterns elever. Under de år som Dramatiska Teatern var utarrenderad till en association var hon själfskrifven medlem af densamma. Hon har företagit upprepade studieresor till Köpenhamn, Paris, Berlin, Dresden, Wien m. fl. större städer.
Af konung Oscar tilldelades hon den 1 dec. 1891 medaljen »Litteris et artibus».