1.
Kväll eller morgon, hvarje stund,
Säll den som står i Guds förbund,
Som trofast har sin tillit satt
Till Herren både dag och natt!
I Gud förnöjd,
Till honom höjd,
Han finna skall sin rätta fröjd.
2.
Ännu har under vida skyn
Ej något skapadt mött min syn
Så armt, så hjälplöst och försmådt,
Att det Guds vård ej röna fått;
Den ser jag här,
Ehvar jag är;
Den ser jag fjärran liksom när.
3.
Hvem kläder blomman på grön äng,
Hvem bäddar fågelns bo och säng,
Hvem visar genom öknens sand
Åt hjorten väg till källans rand?
Det ingen ann
Ju är än han,
Vår Gud, som allt af kärlek kan.
4.
Bort då all ängslan ur mitt bröst!
Att tro på Herren är min tröst;
Min Gud är ej en annan Gud
Än den, som väfer blommans skrud.
Är han så blid,
Vet han sin tid,
Hvi vill jag sörja för min frid?
5.
Ej hjälper dock min egen makt,
Om han ej håller om mig vakt;
Så lägger jag min omsorg gladt
På honom både dag och natt.
Han sörjer för
Att ondt ej rör
Den själ, som honom helt tillhör.
