Kyrka och Stat
| ← GRAFSTRÖM, A. A., |
|
Vattenfallet → |
Kyrka och Stat.
Former blott skilja
Kyrka och Stat från hvarann.
I hvad de vilja
Knytes föreningens band.
Likasom flamman
Ljus har och värme i sig,
Båda tillsamman
Lysa och värma vår stig.
Himlens är ljuset:
Kyrkan det vårdar. Af den
Lyses ur gruset
Vandrarn till hemmet igen.
Bördor har tiden:
Staten skall dela dem ut
Så, att ej striden
Qväfver allt evigt till slut;
Att ej vid jorden
Mennisko-anden blir fäst,
Glömmande orden:
Menskan är här blott en gäst.
Själen har skiften:
Den kan ock hungra — i nöd.
Vi — säger Skriften —
Lefva ej endast af bröd.
Trädet behöfver
Mer än hvad mullen det ger:
Himlen deröfver
Gjuter sin daggdroppe ner.
Himmelens dyrkan
Hvilar i sanning och rätt;
Staten och Kyrkan
Utom hvarandra ej sätt.
Ej blott den ena
Gafs åt vår tro och vårt hopp;
Båda förena:
Söndra ej själ ifrån kropp.
Skillda i orden,
Ett dock i anda och bud,
Båda på jorden
Skola förhärliga Gud.
