←  GRAFSTRÖM, A. A.,
Nordstjernan, Witterhetsstycken och Poëmer

Kyrka och Stat
Vattenfallet  →


[ 91 ]

Kyrka och Stat.


 
Former blott skilja
Kyrka och Stat från hvarann.
I hvad de vilja
Knytes föreningens band.

Likasom flamman
Ljus har och värme i sig,
Båda tillsamman
Lysa och värma vår stig.

Himlens är ljuset:
Kyrkan det vårdar. Af den
Lyses ur gruset
Vandrarn till hemmet igen.

Bördor har tiden:
Staten skall dela dem ut
Så, att ej striden
Qväfver allt evigt till slut;

Att ej vid jorden
Mennisko-anden blir fäst,
Glömmande orden:
Menskan är här blott en gäst.

[ 92 ]

 
Själen har skiften:
Den kan ock hungra — i nöd.
Vi — säger Skriften —
Lefva ej endast af bröd.

Trädet behöfver
Mer än hvad mullen det ger:
Himlen deröfver
Gjuter sin daggdroppe ner.

Himmelens dyrkan
Hvilar i sanning och rätt;
Staten och Kyrkan
Utom hvarandra ej sätt.

Ej blott den ena
Gafs åt vår tro och vårt hopp;
Båda förena:
Söndra ej själ ifrån kropp.

Skillda i orden,
Ett dock i anda och bud,
Båda på jorden
Skola förhärliga Gud.