För var vers, jag gör,
Lovar du en kyss mig giva;
Arket fullt jag borde skriva,
Mindre har jag skrivit för.
Men man måste hålla måtta,
Jag med vers, med kyssar du.
Låt mig räkna: Där är sju!
En därtill det gör mig åtta.
Numro åtta är fatal,
Greklands sångmör voro nio,
Och en svensk därtill gör tio. —
Elva var apostelns tal,
Ty jag räknar icke Judas,
Honom, som i vänners lag
Kysste falskt; det gör ej jag,
Helst när vackra läppar bjudas.
Huru står min räkning här?
Aderton; det är dock något.
Nitton — rimmet gör besvär,
Därföre jag fyller tjoget.
Strofen är ej full som jag,
In i hamnen vill jag styra,
Därföre till godo tag
Denna gång med tjugofyra.
