Linda, min Linda!
Visst vill jag binda –
Kransen är färdig på stund.
Endast jag ber dig
Ömt, att du ger mig
Blomman du har på din mund.
»Der har jag ingen;
»Välj dig ur bingen
»Skönaste rosen jag har.»
Å jo, du har den,
Akta jag tar den –
Se hvar hon sitter så klar.
»Mamma nog saknar
»Den när hon vaknar:
»Den kan jag icke ge bort.»
Låna mig bara
Blomman den rara,
Skynda dig; tiden är kort.
»Illa det har sig,
»Om du bedrar mig.
»Ja! jag vill låna dig den.»
Tack! innan mamma
Saknar den samma,
Får du en blomma igen.
