Lärobok i sakrätten enligt gällande finsk rätt/5
| ← Samberättigade |
|
Förvärfvande af eganderätt → |
Eganderätten.
5 kapitlet.
Eganderätt är den rättsliga makt öfver en sak, som afser tillgodogörande af denna i dess helhet för mänskliga behof. Väsentligt är endast, att den rättsliga makten enligt sitt allmänna ändamål innefattar befogenheten till allsidigt tillgodogörande af sakens ekonomiska nytta, icke däremot att ett sådant tillgodogörande faktiskt eger rum. Eganderätten upphäfves därför icke genom tillvaron af begränsning, ehvad en sådan föreligger i form af en legal inskränkning i den rättsliga makten öfver saken eller såsom en begränsad sakrätt. Rättsligt är likaledes utan betydelse, om begränsningen eger rum blott i ett eller annat afseende eller, såsom vid offentliga saker eller den usufruktuariska rätt, hustru eger vid egenvilligt förlöpande af mannen, går så vidt, att endast vissa befogenheter synas kvarstå för egaren. Icke heller beröres eganderättens tillvaro af att egaren icke utöfvar densamma, vare sig detta beror på underlåtenhet eller därpå, att han faktiskt är urståndsatt att utöfva den i fullt mått.
Eganderätten afser sakens tillgodogörande för mänskliga ändamål. Pröfningen af ändamålet i det särskilda fallet ankommer likväl på egarens subjektiva skön. I följd häraf är visserligen egaren jämväl oförhindrad att använda saken på ett sätt, som icke blott icke tillgodoser utan strider mot ett förnuftigt ändamål. Men det kan dock icke sägas, att befogenhet till ett sådant begagnande skulle ingå såsom moment i den rättsliga makten. Denna likasom all rättslig ordning är till för förnuftiga ändamål, såsom lagen ock uttryckligt uttalar, då visst begagnande förbjudes, emedan det strider mot det allmännas väl. Däri att ett annat icke-förnuftigt användande icke förbjudes ligger ännu icke, att lagen godkänner detta: den förhåller sig blott likgiltig däremot, emedan begagnandets oförnuftighet i sådant fall i regeln är irrelevant. Egaren kan därför förfoga öfver saken på sådant sätt, väl i följd af, men icke i kraft af sin rättsliga makt.
Med afseende härå kan eganderättens innehåll definieras såsom befogenheten att, såvidt enligt lag öfverhufvud är tillåtet och annans rätt icke hindrar, efter godtfinnande förfoga öfver saken.