Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/19 Cap

←  18. Cap. Om Kyrkiofrid, och Rättegångsfrid.
Lagfarenhets-Bibliothek. Femte delen, första avdelningen.
av Jacob Albrecht Flintberg

19. Cap. Om fängelsebrott, och them, som fångar wärja, eller släppa.
20. Cap. Om hemfrid och rån.  →


[ 295 ]

19. Cap.

Om fängelsebrott, och them, som fångar
wärja eller släppa.

1 §.

"Hwar som bryter Kronones fängelse, at hjelpa fånga ut, eller ther til lånar tyg och redskap; eller wärjer någon missgjerningsman emot them, som honom komma at gripa, så at han therigenom undkommer; eller släpper man fånga med wilja lös; eller med hwarjehanda list hjelper honom ut: han skal böta hundrade daler."

P. St. Huru fängelser böra inrättas, XXVI: 4 BB. Ställer sig rymd ogerningsmann till wärn emot dem, som honom wilja gripa, XXV: 1 MB. Släppes fängslad tjuf med wilja lös, XL: 10 MB. Om den, som ogerningsmann gripa skall, af misshugg slår eller skjuter på annan, XXIX: 1 MB. Att brott emot 19 Cap. MB. skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. Släppes med wilja krigsfånge lös, utan behörigt tillstånd, eller låter någor äröfradt fiendteligit skepp sålunda omkomma, då han det behålla eller bärga kunde; warde i förra händelsen arquebuserad, och i den sednare miste lif, ära och gods. 1798 den 31 Martii, Kongl. KrigsArt. 4 Cap. 6 §. Släpper någor, som på Wakt är, fånge lös med wilja; miste, om han är Officer eller UnderOfficer, tjensten, och sitte 5 månader i fängelse å fästning: Den af mannskapet straffes med 40 par spö. ibid. 9 C. 18 §. Sedan Kgl. Swea HofRätt den 16 Sept. 1784, dömt Styrmannen A. N. till 20 dagars fängelse wid watn och bröd, [ 296 ]och en söndags uppenbar kyrkopligt, för det han wid en sjöresa med ett af Coopvaerdieskepparen P. M. fördt fartyg, dels af lasten borrttagit 2 Skålp. Caffebönor, dels sökt att i Algier om bord taga en Deijen därstädes tillhörig slaf; förklarade Kongl. Maj:t Sig hafwa funnit N:s försök, att ur fångenskapen frälsa en Christen, hos honom utmärka så berömmelig menniskokärlek, att Kongl. Maj:t, i stället att därföre straffa honom, i afseende på denna gerning, lämnade honom förskoning för det answar, hwartill han, för Caffebönornes olofliga tillgripande, sig skyldig gjordt; Och emedan annat wore att släppa en fånge lös, som efter lagarne förwärkat sin frihet, annat åter, att rädda en oskyldig person af Christna läran, som hos en barbarisk Nation hölles i fångenskap; Ty hade Kongl. Maj:t pröfwat HofRätten mindre lämpeligen hafwa dömt N. för denna gerning efter 19 Cap. MB. 1784 den 26 Oct. KB. till S. H. R.

Anm. Fångwaktare eller Waktkarl i Frankrike, som antingen med wilja släpper fånge lös, eller uppsåteligen bidrager till hans flygt, anses med 12 års arbete i jern, om den rymdes brott förtjenar döden, på 6 år om brottet förtjenar arbete i jern, samt för mindre brott, ifrån 2 till 4 år, hwilket straff till hälften förmindskas, om den förrymde inom 6 månaders tid ärtappas; men främmande personer, åt hwilka fångens wårdande ej blifwit anförtrodt, äro, då de ej nyttja wåld eller bryta fängelset, frie för answar. Code Pénal, 701, 702, 705, 706 §§.


2 §.

"Tager man fånge med wåld af them, som honom gripit, och i gjömo hafwa, eller til fängelse, eller för Rätta, eller til ådömdt straff föra skulle; hafwe brutit [ 297 ]edsöre. Sargar han them, eller slår blånad eller blodwite; tå hafwer han, och alle the, med honom i fullt råd och samma gjerning woro, förwerkadt lifwet."

P. St. Hwad med edsöre förstås, XXIII: 1 MB. Om delaktighet i missgerningar, LXI: 1 MB.

S. F. Edsöresstraffet i 1:sta mom. af 19 Cap. 3 § MB. är förändrat till 200 dalers böter till treskiftes, och lifsstraffet i 2:dra mom. till högsta kroppspligt, och ett års fängelse å fästning, med eller utan arbete, efter som saken är till. 1779 den 20 Januarii, KF. MW. 11 T. pag. 589.


3 §.

"Släpper wachtkarl fånga lös af försummelse eller wangjömo; miste tjenst sin, och plichte ther till med böter, fängelse, arbete eller spö, alt som försummelsen, eller ock then undkomnas brott är."

S. F. Af hwad i 19 Cap. 3 MB. stadgas, följer, att den, som wården och uppsigten öfwer Kronans fängelserum är anförtrodd och till fångars flyckt wållande är, kan efter omständigheterne till den högsta kroppspligt dömas. 1752 den 20 Febr. KB. Jusleen, p. 309. Sedan fångar på en tid mer än förr, genom Waktmästarnes försummelse, fådt tillfälle att rymma, antyddes wederbörande Domare, att ställa sig lagens stadgande i 19 Cap. 3 § MB. till noga efterrättelse, 1755 den 11 Dec. KB. MW. 6 T. pag. 3902. Undkommer Arrestant, genom Wakthafwandes försummelse eller wangömo; miste Officer eller UnderOfficer tjensten, eller degraderes, eller sitte i arrest på wiss tid, allt efter som försummelsen och den undkomnes brott warit till: mannskapet straffes med spö eller gatulopp, efter [ 298 ]omständigheterne och försummelsens beskaffenhet. Har åsidosatt fullgörande af särskilte, till i akttagande wid bewakningen gifne ordres, wållat fånges flygt; blifwe då den försummelige ansedd, såsom för brott emot ordres. 1798 den 31 Martii, Kgl. KrigsArt. 9 C. 19 §. Commendanterne få ej försumma, att efterse och hålla tillbörlig hand däröfwer, att alla tillfällen för fästningsfångars flygt warda undanröjde, samt fångars bewakning tillräckelig säker och pålitelig, och att anbefallde nödige och ständige visitationer ej underlåtas, äfwensom den, hwiken härutinnan felaktig finnes, till laga straff skyndesammeligen skall befordras: kunnandes Kongl. Maj:t då så mycken magt härå ligger, och allmänna säkerheten i så wäsentelig måtto beror på en noga uppmärksamhet härutinnan, icke undgå att låta emot Commendanterne strängeligen beifra den uraktlåtenhet i dessa deras skyldigheters uppfyllande, hwarmed de kunna beträdas; Och har Kongl. Maj:t särskildt ålagt dess JustitiaeCantzlersEmbete, att enär af Fånglistorne finnes, det å en eller annan Fästning fångars rymning skulle taga öfwerhand, sådant hos Kongl. Maj:t i underdåninghet anmäla. 1801 den 15 Oct. KB. och den 22 s. m. Kongl. KrigsColl. Circulaire. Den Waktmästare, Waktkarl eller öfrige betjening, hwilken fångars wård på något sätt ombetrodd är, som af försummelse eller wangömmo släpper fånge lös, skall, jämte tjenstens förlust, afstraffas med spö, efter beskaffenheten af försummelsen och den undkomnes brott. 1786 den 2 Nov. K. B. Ugglas, 3 T. p. 345. Som KB. den 2 Nov. 1786 tydeligen stadgar, det Waktmästare eller Waktkarl, genom hwars försummelse eller wangömmo fånge kommer på flygten, skall därföre, jemte tjenstens förlust, med spö afstraffas; men SlottsRätten i NN Stad, genom utslag den 3 Martii 1790, dömt Waktmästaren J. F, genom hwars försummelse och wangömo 4 fångar kommit på flygten, att, [ 299 ]jämte tjenstens förlust, med watn och bröd afstraffas; Så skulle SlottsRätten, igenom bref undfå Nådig åtwarning, att framdeles taga sig till wara för dylike och andre afsteg, från klar och tydelig lag. 1790 den 10 Maij, Högste Domst. Prot. Ehuru större försiktighet af Waktmästaren wid Smedjegårdshäcktet A. S. kunnat i akttagas med dörrens stängande, under det M. L. P. icke bordt nekas, såsom nyss tillfrisknad, att hämta frisk luft, än de utom dörren warande haspars påläggande, och att igenom nogare vistitation den förrymda E. B. icke fått tillfälle att förskaffa sig slöa saxar, afbrutna knifwar, spik m. m. och dem undangömma; Likwäl och som detta stängningssätt warit tillräckeligt att förwara den förrymda E. B. inom fängelserummet, om Waktkarlen A. efter S:s befallning haft tillsyn å M. L. P, att hon därunder icke funnit sig så litet bewakad, att hasparne af henne kunnat aftagas, samt E. B:s flygt ännu igenom hennes utslippande ur arrestrummet icke heller warit längre beredd, än at det hufwudsakeligaste återstod och berodde därpå, huru hon skulle komma ut genom porten, som utan en förnyad wårdslöshet å A:s sida, och eftersatt undersökning om den utsläppte personens rätta ärende, icke låtit sig göra; Alltså pröfwade Kongl. Maj:t i Nåder skäligt, att låta Waktmästaren A. S, med bibehållande af sin tjenst, få umgälla sin förseelse med 12 dagars fängelse wid watn och bröd. 1788 den 28 Junii, KB. till S. H. R. Enär fångar ifrån Länen affärdas, bör alltid i förpassningen tydeligen och i det nogaste utsättas, huru en sådan fånge skall säkert föras, samt hwad eljest wid hwar och en fånges bewakande, efter omständighter, kan wara nödigt att i akttaga. 1757 den 27 Oct. KB. MW. 6 T. p. 4647. Så snart någre arrestanter ifrån Fästningarne borrtrymma, skola Commendanterne sådant genast till [ 300 ]Landshöfdingarne och Öfwerståthållaren behörigen rapportera. 1769 den 13 Sept. KB. Ugglas, 2 T. pag. 71. Rymlingar, när de ärtappas, böra af Kronobetjenterne med behörig säkerhet föras genom Länen, till hwilken ända de böra i handklåfwar slutas, så att de intet kunna undanfly, och en Kronobetjent alltid följa med, som Arrestanten ricktigt från sig lefwererar till nästa Län. 1723 den 16 Oct. Kgl. Resol. på KrigsB. Besw. 4 §, MW. 1 T. p. 443: Skolandes rymmare till bägge händren i handklåfwar slutas. 1750 den 20 Junii, KB. Bredberg, 1 T. p. 308, och fångar, som till fästningsarbete transporteras, föras i jern. 1696 den 26 Nov. KB. Just. W. p. 1476. Och i fall Kronobetjenterne skulle befinnas warit, genom deras wårdslöshet, orsaken till någon sådan Rymmares flygt under wägen, så bör han antingen sjelf gå knekt, eller skaffa en dugelig karl i stället. 1723 den 16 Oct. Kongl. Resol. på KrigsB. Besw. 4 §, MW. 1 T. p. 443. Jämnför 3 §. i Kongl. Resol. på KrigsB. Besw. den 3 Aug. 1727, ibid. pag. 699. Genom högstberörde 1723 års Kongl. Resolution är wäl förordnat, huru med Rymlingar från Regementerne förhållas skall, som borde lända wederbörande till efterrättelse: men Landshöfdingarne befalles dock härmedelst, att ställa Ordres, det Delinquenter och Arrestanter i gemen, blifwa af Kronobetjenterne med behörig säkerhet förde till sin ort, och att en Kronobetjent alltid följer med, att aflefwerera arrestanten. 1727 d. 1 Aug. Kongl. Resol. på Allm. B. 10 §, 1 T. p. 670. Kronobetjente, som genom försummelse eller wangömma, warit orsaken därtill, att antingen någor Rymmare ifrån de wärfwade Regementerne, eller någor som därunder wärfd blifwit, och ifrån orten skolat till Regementet föras, på flygten kommit, bör allenast dömas, efter högstberörde Kongl. Resolutioner på KrigsBefälets beswär af 1723 och 1727, att i den rymdas ställe sjelf gå knekt, så wida [ 301 ]han därtill dugelig är, eller ock skaffa en annan dugelig karl för sig, men om han någotdera icke förmå skulle, då först fällas efter 19 Cap. 3 § MB. till annan kroppspligt. 1737 den 20 Dec. KB. Jusleen, p. 16. Den del af Allmogen, hwilken i fångeföringen ej annorlunda än endast såsom skjutsande deltager, och ej med råd och dåd hulpit därtill, att fånge fått undankomma, bör något answar för fångars flygt ej åläggas; men å de orter, där Allmogen åtagit sig, att, efter wiss öfwerenskommen ordning, wara för Fjärdingsmänns eller fångföraresysslorne answarig, kan i slikt fall den eller de, som ett sådant answar för fångars wårdande sig åtagit, ej undgå straff, i den händelse, genom deras försummelse eller wållande, fången får tillfälle att taga flygten; dock måge domare, i slika fall, efter beskaffenheten af den undkomne fångens list eller wåld wid hans flygt, brottet för hwilket han warit häcktad, och mer eller mindre möjelighet för fångföraren att förekomma den fångnes flygt, hwad Allmogen angår, icke alltid med spö, utan på sätt 19 Cap. 3 § MB bjuder, antingen därmed, eller med böter, fängelse eller arbete straffa den, hwilken fången till bewakning anförtrodd warit. Och på det wederbörande icke måtte sakna underrättelse, om allt hwad dem wid fångars wårdande åligga kan, skall uti de förpassningar, som i följe af KB. den 27 Oct. 1757, (Bredberg, 2 T. pag. 40,) utfärdas, noga utsättas brottet, hwarföre fången är anklagad och dömd, samt de utwägar, som till hans säkra bewakande böra widtagas; hwarjämte, enär grofwe missgerningsmänn skola föras, någon Kronobetjent owilkorligen bör wara följaktig och för fångens wårdande answarig blifwa, samt denna Förordning ej allenast twänne gångor om året å predikostolarne i Riket kunngöras, utan ock wid alla laga HäradsTing å förste Rättegångsdagen offenteligen uppläsas. 1792 den 11 Julii, KF. [ 302 ]Med fastställande af Swea HofRätts den 30 Martii 1792 gifne utslag, och under åberopande af 19 Cap. 3 § MB. jämnförd med KB. den 2 Now. 1768 och 61 Cap. MB, dömdes Bonden J. P. till 4 dagars fängelse wid watn och bröd, såsom den där bidragit till den för stöld häcktade A. S:s flygt, dels därigenom, att han, under fångföraren E. E:s frånwaro, tagit af A. S. handklöfwarne, utan att sedermera ärindra om deras åter påskrufwande, dels ock, att han tillbytt sig de stöflor A. S. haft på sig, och såmedelst gifwit denne lättare tillfälle, att kunna afkläda sig den jernblack, hwarmed han warit belagd. 1792 d. 2 Julii Högste Domst. Prot. Timar genom Krono- eller Stadsbetjents försummelse, att någon undankommer, som, efter ordenteligen gjord anfordran, skolat till wärfningsförhör gripas; skaffe karl i den afwiknes ställe, eller, om han det icke åstadkomma kan, gälde åt wederbörande, till annan karls anwärfning, dubbelt emot hwad af Kgl. Maj:t och Kronan i wärfning bestås, jämte kostnads ärsättning. 1802 den 7 April, Kongl. WärfningsStadga, 19 §. Enär någon Commendant, eller Befällhafware, har skälig anledning att i Staden begära ransakning efter en förrymd person, bör han sådant hos Borgmästare och Råd eller Magistraten anmäla, som genom Stadsens betjenter har att lämna honom, till den förrymdes efterspanande, behörig handräckning, och efterfrågan, uti wederbörandes af Compagniet närwaro, låta förrätta. 1752 7 Julii, Kongl. Resol. på St. B. 50 §, MW. 5 T. p. 3287.

Anm. Wid 1800 års Riksdag förehade, med Kongl. Maj:ts Nådiga bifall, Riksens Ständer frågan om sättet, att, utan Kronans kostnad, genom fogade anstalter i hwart Härad och därtill gjorde sammanskott, sörja för fångars forrtskaffande, så att Allmogen icke wore därmed särskilt beswärad, hwarwid Ständernes Oeconomie-Utskott afgaf sitt Betänkande, dat. den 2 Maij 1800, och Riksens Ständer den [ 303 ]15 därpåföljande Junii, i underdånig skrifwelse till Kongl. Maj:t, förklarade sådane swårigheter sig därwid hafwa wisat, att någon hufwudsakelig förbättring uti de nu gällande Författningar icke kunnat utfinnas. Se Ridderskapets och Adelns Prot. wid 1800 års Riksdag, p. 44, 314, 1456. Jämnför Läsning i Blandade Ämnen, N:o 33, p. 73–78. Fångwaktare eller Waktkarl i Frankrike, som af wårdslöshet släpper fånge lös, anses med ett halft till ett års fängelse, om den rymde begått något mindre brott, men har hans brottslighet förtjent arbete i jern eller dödsstraff, straffes Fångwaktaren eller Waktkarlen, i förra händelsen med ett, och i den sednare med 2 års arbete i jern. Code Pénal, 699, 700 §§.