Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/38 Cap

←  37. Cap. Huru öfwermaga böta skal för sår och lyte.

Lagfarenhets-Bibliothek. Femte delen, första avdelningen. av Jacob Albrecht Flintberg 38. Cap. Om såramål, som ske af rätt wåda.

39. Cap. Huru sår skola synas, och wårdas; och om LäkareLön.  →

38. Cap.

Om såramål, som ske af rätt wåda.

1 §.

"Hwar som i såramål något gjör med wåda, och ej af upsåt och med wilja; böte så för såramål, som för lyte, hälften, eller fjerdung mindre, än för wiljagjerning, efter ty wådan är til. Sker thet af full wåda, ther han skadan ej förese eller wägja kunde; ware saklös."

P. St. Skilnad emellan dråp af wållande, utan uppsåt, XXVIII: Cap. MB, och dråp af wåda, XXIX: Cap. MB; emelan försummelse eller wangömmo, XXIV: 1 BB, och rätt wåda, XXIV: 2 BB. Böter för såra- och lytesmål, XXXIV: 1, 2 MB; för såra mål, utan afhugg eller benlossning, XXXV: 1, 2 MB. Huru i såramål skall käras och såren synas, XXXIX: 1 MB. Att den sårade bör njuta ärsättning för läkarelön, hinder, kostnad, skada, näringsbrist, sweda och wärk, XXXIX: 4 MB.

S. F. När wid uppkommande eldswåda någon sprängning skall förrättas, skola så månge Trumslagare, som nödigt aktas, dragas tillsammans till det huset, som skall kullkastas, och så snart samt så länge, som med trummorne slås wirflar, bör allt det folk, som i den neigden och omkrets är, så upe i husen, som på gatorne, draga sig strax undan, och ställa sig bakom Trumslagarne, hwaräst de blifwa anbefalde att stadna, och när sprängningen är gjord, skall med trummorne slås ställning, hwarmed gifwes tillkänna, att då hwar och en förfogar sig till dess tilldelte arbete. Men på de ställen, som inge Trumslagare förordnas, bör ingalunda någon gå ifrån sitt arbete, emedan de kunna wara försäkrade, att sprängningen dem ej skada kan. Skulle sedermera någon af wårdslöshet ej wilja akta eller rätta sig efter desse teckn, till åtwarning af åkommande skador, har en sådan att skyklla sig sjelf, om någon olycka honom dymedelst förorsakas skulle. 1730 den 23 Dec. Öfwerståth. Kunng. MW. 2 2 T. p. 850. Wid 40 marks S:mts pligt, må ingen understå sig på egen eller annars tomt, eller hwar häldst det wara må, företaga och låta anställa någon bergsprängning, utan att alldraförst uti Stadens Byggnings och EmbetsCollelgio sig anmäla, och dess tillstånd därtill ärhålla, som då har att pröfwa, huruwida den tilltänkta sprängningen må bewiljas eller icke, och tillika underrätta wederbörande, om den warsamhet och tillsyn, som, till förekommande af skada och olycka, därwid brukas bör, intill dess framdeles ytterligare kan blifwa kunngjordt, angående de Författningar, som wid sådana bergsprängningar kunna komma att blifwa widtagne. 1765 den 3 Maij, Öfwerståth. Kunng. MW. 8 T. pag. 7099. Till förekommande af olyckshändelser är anstaltat, att det krut, som i Stockholm af wisse utsedde kryddkrämare till salu får hållas, bör förwaras på Norr utom Carlbergsgrinden, uti det därstädes uppbygde kruthwalfwet, och på Södermalm uti hwalfwet under den södra bastionen wid Skanstull. 1728 den 2 Nov. Öfwerståth. Kunng. M. W 1 T. p. 774. Jämnför KF. den 3 Julii 1730, ibid. 2 T. p. 836: warandes det, wid skeppets confiscation, alla fartyg, Swenske undersåtare eller främmande tillhörige, hwilka kunna hafwa några krutförråder inne, förbudit, att uti Stockholms hamn inlöpa; dock att så många Carduser qwarhållas, som till salutering behöfwas, samt Castellerne Dalarö och Waxholm utsedde för skeppen, till att där upplägga och åter intaga sina krutprovisioner. 1752 den 27 Junii, KB. MW. 5 T. p. 3092. Befinnes skepparen, som förer skeppet brottslig, bör han pligta med dess egendoms förlust, samt undergå kroppspligt efter omständigheterne. 1752 den 5 Nov. KB. ibid. p. 3594; Och böra skepparne af Tullbetjeningen tillsägas, att icke segla fram till städerne, innan wederbörande därom fått kunnskap, och gjort anstalt om krutlefwereringen. 1756 den 17 Dec. Kongl. Landtulls Regl. 39 §, MW. 6 T. p. 5236. Den, i Stockholms Stad, som krut i sitt hus förwarar, är förfallen till 100 daler S:mts böter, jämte warans förlust, och den, som bewisligen något mer eller mindre däraf till hwem som häldst försäljer; pligte 200 daler S:mt, Beslagarens ensak. 1792 den 28 Martii, Öfwerståth. Kunng. Som igenom åkandet wintertiden på kälkar eller små slädar utföre backar eller brinkar, icke allenast förbigående folk löpa föra, att blifwa omkullstötte, utan ock hästar för wagnar och slädar kunna blifwa skrämde, så åtwarnades föräldrar och husbönder, att därifrån afhålla deras barn och tjenstegossar: wälwetandes, att så framt någon gosse, eller någon annan i Staden, eller på malmarne, skulle beträdas, att åka på kälka eller släda utföre någon backe eller brink, skulle en sådan genast blifwa fasttagen och i häckte förd, samt sedan, efter omständigheterne, straffad. 1742 den 12 Febr. och 1763 den 19 Januarii, Öfwerståth. Kunng. MW. 3 T. pag. 1890, och 7 T. p. 5645. Då det händt, att gossar och ungdom, under warande wintertid, på isarne omkring staden, samt nära de där befinteliga körwägar, kastat raquetter och swärmare, samt att till den ändan wissa personer, på sådana ställen, hållit slika raquetter och swärmare dem till handa, hwaraf den olägenhet timat, att icke allenast de förbigående blifwit oroade, utan ock deras hästar skrämde att skena, till märkeligit äfwentyr och fara; så förböds dylika raquetters och swärmares kastande på isarne, eller hwaräst det wara måtte, som någon olägenhet kunde medföra, och det wid 10 daler S:mts bot, ändå att ingen skada skedde; men i annor händelse, borde den brottslige dessutom efter lag för skadan answarig wara; äfwensom den, hwilken beträddes på sådane ställen, som förrbemälte woro, hålla raquetter och swärmare till försäljning, eller ock dem utan betalning utdela, jämte warans förlust, skulle wara förfallen till 10 daler S:mts pligt. 1763 den 19 Januarii, Öfwerståth. Kunng. MW. 7 T. p. 5644, och den 21 Aug. 1793. All skada, som af blott olycka och öförmodelig händelse, medelst öfwersegling eller eljest händer, där ej kommer annars åtgärd i, drage den hwarje sjelf, som förekommer. 1669 den 12 Junii, Kongl. Sjölag, 9 Cap. SjöskadeB. Just. W. p. 517. Jämnför 8 Art. 14 §. i Kongl. Förs. St. den 1 Oct. 1750, MW. 5 T. p. 2978.

Anm. Medelst Öfwerståthållarens Kunngörelse den 19 Januarii 1779, MW. 9 T. p. 135, warnades Stadens innewånare, att om aftnarne, sedan det blifwit mörkt, taga sin gångwäg genom Norra Slottsporten, till eller ifrån den så kallade Lejonbacken, i anseende till de därwid befintelige Precipicer. Mera menniskokärlek hade wisserligen wisat sig, om i det stället, sådana farliga ställen med plank eller staquetter, för menniskolif blifwit gjorde mindre äfwentyrlige.