Linköpings Wecko-Tidningar 1793-02-02

←  N:o 4
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 5
N:o 6  →


[ 22 ]
N:o 5.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 2 Februarii 1793.

I morgon Kyndelsmässo-dagen, Predika

I Domkyrkan: Comm. Nordwall Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adjuncten Zetterberg Aftonsången.

I St. Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.



I Domkyrko-Församlingen är

Född en Doter.

Döde: Slottswacktkarlen Sam. Eklunds doter, Greta Lisa, 1 och et halft år, af kåppor. Torparen Gustaf Persson från Gryts Sockn, på Lazarettet.



Atheisme.

I förra Seculo, gafs många Atheister i England, Frankrike och Italien. Detta gaf Cancellern Bacon anledning at säga: At en klen kundskap af Philosophien, gjör menniskjorna till Atheister, man at en djupare insickt deruti, föra menniskjorna till den stora Gudens kännedom.

När et konststycke försäkrar mig at Konstnären [ 23 ]warit eller år til; så bewisar ock Werldsbyggnaden at en GUD är til.

En Christen som arbetar med en hårdnackad Atheists omwändelse, förtjänar beröm, ty han arbetar både för Atheistens som sin egen upbyggelse. En Atheist som söker förföra en Christen, är så mycket mehra at fördömma, som hwarken han eller hans lärjunge, kan derutaf hafwa någon fördel.

En gudfrucktig och en Atheist, tala altid om Religionen, den förra, om det han älskar, den senare om det han frucktar.

De lagar som dömma Atheister såsom dårar, synas wara mycket klokare, än de lagar som hafwa dömt dem til döden. Ty det gifwes brått, uti hwilkas bestraffning föracktet är nödwändigare än strängheten. Och man skulle altför mycket hedra Atheister, om man låte dem dö såsom farliga för Samhället: ty deras tänckesätt äro påtageligen så falska och oförnuftige, at de icke förtjäna annan tucktan, än den som är dårar förbehållen.



[Fortsättn. fr. Tidn. N. 4.]

Men det halp intet, [hwad jag pep eller sång] utan Biskopen sade, sådana medium at komma til Pastorater de finnas intet i Guds Ord, och at Gud Dem intet approberar, slog och up igen et annat Capitel i Bibelen, och läste af Maccabeers Bok, huru den ena Prästen serterade och täflade med den andre, och böde de öfwer hwarandra stora penninga-summor, och optinerade fuller ändteligen deras petitum, men sig til idel skade, ruin, skam och förderf; Han sade at J är för ung ännu och omeriterad til sådant stort Pastorat, (emedan det finnas fast många, som det längesedan förtjänst hafwa). Jag regererade, at J nu i första promotion skola taga gradum Magistri. Han repråscherade och sade, jag har så snart en Herr Johan, såsom Mäster Johan i consideration, när Herr Johan är så god och kanske bättre. I gamla tider, sade han, hade wi mindre Magistrar, och Guds [ 24 ]Församling hade ju så god tjänst och kanske bättre, af dem, som nu af mången Magister, som gör stor depans, hwilken uti goda böcker kunde amploijeras; han sade at många andra, såsom sin hela ålder suttit Capellaner, äro och många Krigspräster och Scholebetjente, som suttit wäl tjugutwå år och dragits med fattigdom och travalierat sin bästa tid med stor swårhet, hafwa hustru och många barn i största fattigdom och Misär, at försörja, och äro ju så lärde som J, wore så helt irresonabelt och en stor synd, och oförswarligit at gå dem förbi, Biskopen skulle hafwa swårt answar hos Gud och Konungen, och blam på sig af hwar rättsinnig, om Han icke hulpe dem, refererandes och sig på Kyrkoordningen, sade och at de hafwa swårare answar (än de kunna tro,) hos Gud, såsom vosera och promovera Präster til lägenheter; sade och at Präster hafwa horribelt answar och räkenskap hos Gud framför andre Ståndspersoner, emadan det heter Lif för Lif, Blod för Blod, Själ för Själ, läste ock up åter igen af Propheten Hezechiel derom ganska swåra ord, sade och att i fordna tider lopp ingen efter Prästalägenheter, utan när de söktes och kallades, lupo de undan såsom för elden, (wäl wetandes hwad för swårt och grufweliga answarligit Ämbete Prästaämbetet wore) En annan skaffare, sade han, såsom Arendator, Inspector, Räntmästare eller Fogde, när han kommer på balans, kan betala sin skuld, skulle han ock sälja alt det han ägde, [där det ej försloge,] kunde han Castigeras med Fängelse, eller föras til Marstrand, eller skulla han ändteligen sättja lifwet til, kunde han ändå blifwa salig och Husbonden och Herren få sin skade igen, eller öfwerwinnan och tålan. (Fortsättn. e. a. g.)



Död: Konungens Trotjänare HäradsHöfdingen öfwer Aska och Göstrings Häraders Domsaga uti Östergöthland och Wadstena Län, Högädle Herr Jacob Munthe i Skeninge kl. 4 om morgonen d. 30 Januarii 1793, uti Dess 61 års ålder.



[ 25 ]Om ändamålet med de så kallade Klubbar är at njuta mer lugn än på de fläste Näringsställen, så borde sådant winnas. Men då det händer at en Corporal wid swarta, blå eller gula Gardiet med stor hög plyme i hatten, inrusar med sine wärfde Recruter, förande sorl och larm, måste man för örhinnans bewarande fly rummet. Tjänligast synes wara at bortwisa dessa tillika med Betjänter och Pojkar, til sådane ställen ehwaräst ej andre förolämpas än deras wederlikar. Sker icke sådant, så försäkras at flere förenas at öfwergifwa Klubbarne, som til efterrättelse länder.



Kungörelser:

Et rum med spisel eller en kammare med et litet kök, åstundas at hyra och tilträdas nästkommande Martii. Underrättelse om Hyresman fås hos Skorstensfäijaren Seelig i Fru Asklöfs gård.

En Fader- och Moderlös Gosse åstundar at blifwa antagen i tjenst eller någon Lära. Dess namn nämnes wid Boktryckeriet.

Twänne Jagthundar äro bortkomne här i staden, en gammal, swart med bruna ben och brunt hufwud, som en Tigerfärgad walp. Den som desse kreatur igenskaffar och gifwer tilkänna uti Boktryckeriet undfår derföre hederlig wedergällning.

En förrymd Kalkon-höna är häcktad, den ägaren mot föda och Intimations-kostnaden återfår hos Bryggaren Sam. Örtengren.



Wid Boktryckeriet finnes: Bön wid Jubel-Festen för innewarande år för 6 runst. Dito Texter 3 r.

På desse Tidningar kan ännu prenumereras, och äger Prenumeranten rättighet at bekomma de redan utkomne Numror wid Boktryckeriet härstädes.


N:o 6 utgifwes Lördagen d. 9 Februarii, kl. 4. e. m.