Linköpings Wecko-Tidningar 1793-03-30
← N:o 12 |
|
N:o 14 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I Morgon Påske-Dag, Predika
I Domkyrkan: Adjuncten Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.
I St. Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.
Öfwermorgon Annan Dag Påsk, Predika
I Domkyrkan: Commin. Nordwall Ottesången, Lector Nicolai Högmässan och Slotts-Predikant. Magist. Wångenberg Aftonsången.
I St. Lars: Adjuncten Schelin.
I Hospitals-Kyrkan: Hospitals-Predikant. Apelberger.
I Domkyrko-Församligen äro
Födde: 2 Barn.
Wigde: Enkemannen Anders Swensson Ekebäck från Rysta Socken och Pigan Stina Jonasdotter
Död: Afl. Postillion Johan Bomans efterlemnade dotter, 4 år gammal.
(Fortsättn. från Tidn. N:o 5.)
Men själenes försumelse och skada (sade han) är obotelig, och kan intet repereras, och sade han änteligen, [det mig grufwar öfwer] at få präster warda saliga. Och förundrade han sig storliga däröfwer, at nu denna tiden så många löpa om Prästalägenheter, summa summarum, det war hwarken at persvadera eller optinera. Jag gick därifrån hel perplex och ängslig, dock (efter en god wäns råd) gick jag til en annan, som sitter i Consistoria, såsom mycket hade at säja, honom förestälte jag mina desiderium, och lofwade honom wacker, hedersam och resonabel descrition, om Han wille promovera werket, han war mycket wänlig, gunstig, affabel och favorabel, Jag låfwade och hans Hustru (som inkom) en wacker Descrition, hon kom strax in med Franskt Bränwin och godt öl, och tracterade de mig pro dignitatem och solacherade mig, at min dissein (som de sade wara låflig och i alla måtta berömwärd) skulle hafwa success; Jag repeterade för honom Biskopens Tal och discurs, Men han sade, Det kommer denna Tiden intet så noga, hwem lefwer därefter nu? Biskopen må fuller hafwa sina Funder och Principium för sig, det går nu icke derefter, skicker Eder efter Tiden, ära Guds ord, stekta Sparfwar flyga intet i mun på en, den såsom intet söker, Han får ock intet, det gifwer ingen Dumbe Lamb, den wise Salomo (sade Han) säger enstädes, war intet förmycket rättfärdig, och Paulus, den såsom intet föder sig och sina, han är wärre än en Hedning, och hafwer försakat trona, Han refererade, huru den och den war til stora Pastorater promoverade, och war dock behållen och rik, och hans barn mådde derwid wäl, Deras hustrur och Barn (sade hustrun) hålla sig i alla måtto ju så galanta, om icke galantare och kostsammare än Biskopens, Herr Biskopen (sade Hon widare) kan intet med all sin ägendom gifwa dem alla, som på deras maneer äro komna til lägenheter, en enda måltid mat, han skulle sedan icke mycket hafwa öfrigt, Jag (sade hon) wil wäl föda alla dem, såsom på Biskopens maneer äro promoverade, en hel månad för intet. Icke häller må Biskopen (sade han) så obetänsamligen döma om Prästaståndet, at få af dem skola blifwa salige, wi äro Herrans Tjänare, och hans trogna Tjänare komma wisserliga i Guds Rike, och där skola wi lysa såsom stjärnor i ewighet, som Propheten oss därom försäkrar. Farer man fort Herr Inspector (sade han) och görer Eder intet samwete deröfwer, Jag wil wara man före, at Edert dessein är god, och skal winna god sucsess; Jag wardt hjertlig glad, och fick likasom nytt lif af det talet, Wi drucko lustigt in på qwällen om in floribus, alt twå och tre glas på rad många skålar, enkannerliga mitt nådiga höga Herrskaps skål, och Herr Magisterns skål med mycken lyckönskning til Promotion, Felicem Conjugium och til Praepositurn, och Herr Biskopens skål, at Gud wille honom omvända; Och styrkte han til, Herr Magistern måtte wid nu instundande Promotion blifwa Magister; och gaf jag honom strax min Revers och starka Obligation på twå hundrade daler S:mt, dem han infallibiliter in puncto bekomma skulle, när wärket blefwe feliciter, Han tog Obligationen gunstigt och glader emot, gjorde stora Promefler och starka försäkringar, dem jag förlitar mig aldeles uppå; Så mycket är wid Consistorio tilgjordt. (Forts. e. a. g.)
Inpromtu.
Bör jag Din förlust begråta?
Nej! — Du är det icke wärd.
Böra kindren blifwa wåta
Och af sorg jag bli förtärd?
Nej! — Min eftertanka wakna! –
Du ej hyste Redlighet.
Såled’s kan jag intet sakna
Mer, än Din behaglighet.
Swar på Fabeln i Linköp. Weckoblad N:o 12.
Hwad förtret at Ert Företal till Swanen och Räfwen war så uselt författadt, at det ej kunde införas. Ehuru liten attention jag hyser för Er, upwäcker likwäl Edra uptäckte Åsneöron någon medömkan. Jag wil således, ej som Ni, genera Allmänheten med enskilt gräl, öfwertygad derom, at sådant kan bäst afgöras på annat sätt wid lägligit tilfälle. Men för Er min Herre, som är werkelig Auctor til i fråga warande Fabel och hafwit den mödan ospard, at bråka Er hjerne med ett ämne, som så litet rört Er sjelf och så mycket är skiljaktigt från Edra annars andäcktige concepter, kan jag ej underlåta at til en början och förskottswis skrifteligen afbörda mig en del af den skuld, hwaruti Ni försatt mig — Aldrig måtte ett personelt deltagande i saken förmått Er, at wässa pennan emot den, för hwilken Ni förklaradt Er wänskap. Egennyttan! månne den kommit Er Auctoriska anda i Activitet? — Det må wara härmed huru det wil, så hade Ni likwäl bort wända Er til rätta Uphofsmannen och ej störa den oskyldiges lugn — Jag Estimerar lika mycket Ert wett och Ert hjerta och de lära ej förtjena annat, än allmänhetens förakt.
Kungörelser:
Härmed gifwes tilkänna at inga Pasquiller under hwad namn som hälst emottagas, utan Auctors försäkrings-sedel, til tryckning i desse Tidningar. — Flere ledsamheter hafwa oskyldigt träffat utgifwaren, hwilken blifwit anseďd som uphofsman af en del mindre tänkande, hwilka man är skyldig all tilgifwenhet.
Den som har at aflåta Steglise-hannar a 24 sk. stycket, behaga mot Contant betalning dem hos Tidström i Linköping inlemna.
Wid Boktryckeriet finnas: Tal wid Prosten Ekwalls begrafning, 2 sk. Dito wid Doctorinnan Lidens Graf, 1 sk. 6 r. Charta öfwer Linköpings Stift, 1 sk. 4 r. m. m.
N:o 14 utgifwes Lördagen d. 6 April kl. 4 e. m.