Linköpings Wecko-Tidningar 1793-05-11
| ← N:o 18 |
|
N:o 20 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
I morgon 6 Söndagen efter Påsk, Predika
I Domkyrkan: Comminister Nordwall Ottesången, Mag:r Wimermark Högmässan och Adjunct. Schelin Aftonsången.
I St. Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: HospitalsPred. Apelberger.
Mod. Behjertenhet. (Se föreg. Tidn.)
Alla modige djur äro köttätare. Härutaf will en wiss man sluta at Ängelsmännerne, hwilkas föda är stark, saftig och närande, öfwerträffa de Nationer uti behjertenhet, hwilka ofta äro blottstälde för hungers nöd: Men Swensken, med hwad föda han har, bär altid hjertat på rätta stället, och är så god Soldat som någonsin gifwas kan.
Man har största orätt at wanhedra och förackta Krigsmannen. Hwilken förjtänar större heder, än den, som med torftig föda, knapp utkomst, i owäder och köld, hunger och fattigeur, låter sig bruka til Fäderneslandets förswar — til deras säkerhet som hemma uti goda och warma hus — aflägsne ifrån alla krigets faror och wederwärdigheter — lefwa i maklighet, beqwämlighet, öfwerflöd, nöjen, hwilka kunna sjelfwa determinera den tiden de behöfwa at waka eller såfwa — at fråssa — at sköta sysslor och handtering? hwad annat än ära — än kärlek til Fäderneslandet, — än hopp om Medborgares tacksamhet, skulle kunna öfwertala en förnuftig och tänkande warelse, at under hustruns gråt och barnens jämmer, öfwergifwa sin fredliga koja och blottställa sig oräkneliga swårigheter — at mista arm eller ben — at aldrig återkomma i en älskad Familles sköte? I säkre — I weklige — I tadlare — I storskrytare när intet gäller, bedragen icke den trogne, den beredwillige, den wälmenande Krigsmannen. Alt bedrägerie är synd och last.
Ett offensift krig är det största slöserie. Kostnaden efter Seclers förlopp ersättas: men det förslösade menniskoblodet aldrig.
Döm ingen ting af det mod som höres i Samqwäm — på Källare – Caffehus – Klubbar – drickeslag. Den rätta profstenen är udden af fiendens blanka wapn – blixten af hans förskräckande skott.
Modet är af alla Nationella egenskaper den minst beständiga, och så til sägandes, hwar dag obytelig. Ty när modet icke är uti beständig utöfning, såsom konster, wetenskaper och alla andra dygder, så förfaller det. At underhålla det samma fordras exempel, ambition, täflan, sträng discipline, en rätt tanka om äran. Cesars tionde Legion och Regimentet Piccardie, ansågos såsom obetydliga, men sedan de på detta sätt omskapades, blefwo de i werket de bäste Trouppar af Hans Armee.
En Arabisk Furste wisade en präktig Sabel åt sina Hofmän, hwilka befunno densamma wara allt för kårt. Furstens unga Son swarade dem: Inga wapn äro för kårta uti en käck Soldats hand, ty han gjör dem långa nog, när han går närmare inpå fienden.
Sedan Fransoserne år 1704 förlorat Bataillen wid Hochstedt, wardt deras Anförare Marschalken Tallard, hwilken af Ängelsmännerne til fånga togs, öfwer denna förlust aldeles otröstelig. Den Ängelska Anföraren, Hertigen af Malborug böd til at trösta honom under måltiden och förestälte honom Lyckans owisshet. Alt detta hindrar icke, swarade Tallard, at Eders Höghet ändock haft at fäckta emot det tappraste Folk i werlden. Ja, swarade Hertigen, allenast Herr Marschalken undantager dem som eder öfwerwunnit.
Sedan Hertigen af Weimar, som Commenderade Franska Armeen år 1638, förlorade Bataillen wid Reinsfelld, frågade han Cancelleren Hertigen af Rohan, hwad nu återstod för honom at göra, sedan han förlorat hälften af Armeen, af bagaget, provianten och Artilleriet. Hertigen swarade: Intet annat än at åter gå löst på Fienden. Rådet blef antagit, Troupperne samlades, öfwerraskte Fienden och 4 Österrikiske Generaler togos til fånga, en del af deras Armee nedersablades, resten tog til flyckten och Fransoserne slutade denne Compagne med största heder och många fördelacktiga orters eröfrande.
Följande Bref införes för ro skull.
Major - - - - s Bref til FriHerrinnan - - - g på Sk . . .
Högwälborne Fru FriHerrinna!
Fruns helt Nådiga skrifwelse, har mycket Torterat wår Garfware, i det han beskylles gjort en helt oanständig omwäxling med Fruns skinn, hwilket påbördande han ärbjuder sig med liflig Ed at afskudda. Påståendes han at Salige Herr Baronens märke som är stuckit på Fruns skinn, nog lärer utwisa at han ej dermed gjort något byte. Men säger han, om drängen gjort någon oanständig omwäxling och efterprickat Herr Baronens märke på Fruns skinn och således lemnat Frun samma läder det må wara för hans räkning; men Garfwaren förbannar sig aldrig hafwa stuckit et styng derpå. Förblifwer m. m.
Kungörelser:
Som enligt Magistratens af Konungens Befallningshafwande faststälte beslut, twänne Stadstjenare och twänne Fjerdingsmän komma at antagas på Extra Stat, med åtnjutande af lika lön, som de Ordinarie; Så warder sådant härmedelst kundgjort, på det skickelige Sökander må kunna inom nästkommande Junii månads slut, til desse Sysslor sig hos Magistraten skrifteligen anmäla. Linköpings Rådhus den 1 Maji 1793.
Borgmästare och Råd.
En ny Slängkappa af fint mörkblått Kläde är til salo, och hwarom närmare underrättelse lemnas wid Boktryckeriet.
Hos Tidström finnas följande:
Charta öfwer Situationerne wid Werelå, Swenska och Ryska Armeernes Läger samt de här å ömse sidor anlagde Förskantsningar och Batterier år 1789 och 1790 då Freden slöts, 12 sk.
General Lieutenantens Herr Du Guay-Trouins Lefwernes Historia af honom sjelf författad, 16 sk.
Wagners Öden under dess fångenskap i Ryssland, 18 sk.
Konung Carl II KrigsArtiklar, 12 sk.
Kong Södermanlands Regements-Historia 5 Delar, 1 R:dr 32 sk.
Underwisning för Christe Officerare, 6 sk.
Soldate-Samtal til Gudaktigheterns inplantande hos Soldater, 10 sk.
Samlingar af Rese-Beskrifningar, 1 R:dr 8 sk.
Pergaments-Plånböcker, 20 sk.
Pugatschews Lefwerne, 26 sk.
Philosophie för Olärde 24 sk.
Äfwen förfärdigas Epolet-Foderal til 1 R:d. stycket.
Norbergs Postilla åstundas at köpas. Den en sådan har at aflåta, får wid Boktryckeriet anwisning til Köparen.
N:o 20 utgifwes Lördagen d. 18 Maji kl. 4 e. m.