Linköpings Wecko-Tidningar 1793-05-25
| ← N:o 20 |
|
N:o 22 → |
N:o 21.
Linköpings
Wecko-Tidningar.
Lördagen d. 25 Maji 1793.
I morgon H. Trefaldighets Söndag Predika
I Domkyrkan: Adj. Comm. Schelin Ottesången, Comminister Lindhagen Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.
I St. Lars: Magister Wimermark.
I Hospitals-Kyrkan: HospitalsPred. Apelberger.
Nästa måndag hålles Lagmanspredikan i Domkyrkan af Hosp. Pr. Apelberger.
Kyssa. (Slutet. Se föreg. Tidn.)
Et undersåten kysser Konungens hand; Barnet Föräldrars, är et wackert, lofligt bruk, som utmärker undergifwenhet och wördnad å ena, nåd, kärlek och förtroende, å andra sidan. För öfrigt är allt handkyssande en löjelig sed, borde wid straff förbjudas, ty den medförer icke annat än mankönets förnedrande och Damernas högmod.
Jag kyste med höflighet min älskarinnas hand — det blef och för sista gången, ty jag återfick icke annat än en motbjudande lyckt och smak af alla de rätter, hwarutaf aftonmåltiden bestod.
En del Fruntimmer äro alt för högmodige, at tillåta en kyss på handen, knapt på en gammal smutsig handske.
En nitisk Catholik kysser med mycken andackt Påfwens fot. En fjollig älskare nöjer sig icke med at kyssa sin skönas fot utan och fjäten. Så djupt hafwa kyssar blifwit förnedrade.
Til Utgifwaren Linköpings Weckoblad.
Min Herre!
Sannerligen gör m. H. Stadsens och Landsortens Läsare högsta orätt at tro dem kunna uthärda med de usla afhandlingar och reflexioner, som så ständigt införas i dess Weckoblad. At critiquera dessa Läckerbitar wore at wisa dem en oförtjänt heder, då de äro så lågt derunder; At ridiculera dem, wore kanske bättre; men säkert skulle Författaren i bägge fall anse sig som en Snillets Martyr; egenkärleken skulle qwäfwa den wärkan denna Medicin borde hafwa hos hwarje Skrifklådig af minsta urskillning, och han skulle skrifwa, som förut, i fläng. Torde hända at denne Författare, genom contract på år, ordentligen uthyrt sitt frugtsamma genie åt detta blad? Då kan ju ingen förbättring däraf ha rum; ty contracter böra upfyllas, och wi få hålla til godo så länge, med hwad han behagar förelägga oss. Och nu, då man äfwen blifwit undfägnad med dess kyssar, hwilken blygsam Läsare rådnar ej af frugtan at dess Paresser än torde gå längere. Tålamodet har, som alt annat sina gränsor. Det förgår stundom, och M. H. sätter det på alt för swåra prof genom sina löften om Fortsättning — Fortsättning härnäst — denna ewiga Fortsättning. Sådane Snillefoster likna det slags bittra Medicamenter, som, då de ej kunna undwikas, böra intagas på en gång, i en klunck, för at ej wäcka för mycken wämjelse. Sannerligen, min Herr Utgifware, är det icke at steka sina Läsare wid sagta eld at lofwa dem fortsättning af sådane uselheter, som aldrig bordt ha början.
Det utlofwade företalet, hörande til Fabeln öfwer Swan och Räfwen, följer och lyder:
Som Min Herre uti Weckobladet N:o 10 behagade roa sine praenumeranter med en Sedolärande Fabel, och jag fumit flere rätt upbygde dåraf; hoppas jag ock at Min Herre täcktes för unna denna et rum i sin ypperliga Tidning, som wittnar om sin Utgifweres Smak, urskiltning och djupa insegter, och redan wunnit et så owanligit bifall.
Tabell.
Om desse rader förtjäna Allmänhetens beröm eller medömkan, torde en hwar kunna inse.
Under wäntan på skjuts, och saknad af bekantskaper i staden, tröstade jag min otolighet med läsningen af Weckobladet N:o 20 och fästade min upmärksamhet wid Fattighus Directionens annonce om betalning til FattigCassan; och som jag reser i afsigt at känna menniskors billiga åtgärd til allmen nytta, så frågas: om, i Linköpings stad, ej flere betala til de Fattiga, än Ridderskapet och Adelen, samt förmodeligen, här som annorstädes, de för Domkyrkans klåcker på stat bestådde Ringare.
Resande.
Död:
Prosten och Kyrkoherden wid Tjälmo Församling Högärewördige och Höglärde Magister, Herr Samuel Wistenii, uti Tjälmo Prestegård kl. 11 för middagen d. 21 Maji 1793, i Dess 72 ålders år.
Kungörelser:
Genom misskrifning uti Kungörelsen i Tidningen N:o 20, har emot förmodan händt at Stadens respective Inwånare af Civil-Staten icke blifwit kallade til Upbörden af det friwilliga sammanskottet för Stadens Fattige, hwilket nu rättas med anmodan at wederbörande täktes ju förr dess häldre aflemna sitt tilskott hos Herr Commissions-Secreteraren Baron von Lingen; Och påminnes jemwäl om Restantierne af Församlingens öfrige Respective Ledamöter, undantagandes Ecclesiastique-Staten och Borgerskapet som behagade rätta sig efter de inom hwardera serskilt widtagne Upbörds anstalter. Linköping d.25 Maji 1793.
Fattig-Directionen.
Den som åstundar hyra 3 a 4 boningsrum som äro ledige genast tilträdas och bebos til Michaeli kan anmäla sig wid Boktryckeriet.
En god Viol är til salu, som wid Boktryckeriet wisas och om priset accorderas.
Emellan Lambohof och Staden, är förleden måndags afton uphittad en Sohlfjäder, til färgen swart med å ena sidan målade hwita blomster; hwilken den rätta ägaren har at åter bekomma då han dertil sig anmäler på Boktryckeriet, hwarest hittarens namn upgifwes.
Onsdagen d. 15 dennas, förlorades om aftonen på DomKyrkogården en Mässings Snusdosa med Pärlemo til låck och botten. Den som om nämnde Snusdosa har någon kunskap och gifwer det tilkänna hos Wacktkarlen Nils Jöransson Sandberg, har at förwänta nöjaktig wedergällning.
N:o 22 utgifwes Lördagen d. 1 Junii kl. 4 e. m.