Linköpings Wecko-Tidningar 1793-08-31

←  N:o 34
Linköpings Wecko-Tidningar
1793

N:o 35
N:o 36  →


[ 142 ]

N:o 35.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 31 Augusti 1793.


I morgon 14 Söndag. efter Helge Trefaldighets, Predika

I Domkyrkan: Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Comminister Nordwall Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Johan Apelberger.



Om sällsam Spis &c. Se föreg. Tidn. (Slut.)

Sedan Christendomen hos alla dessa Folkslagen fådt öfwerhanden, så gjorde alla sig en samwetssak af at äta hästkött; och på detta sätt hafwa hästars kött blifwit oss en afsky at brukas som spis; hwilken fordom tyckts i Swerige, i senare tider, welat swigta, men är dock icke ännu öfwerwunnen. Det är således en stor fråga: hwilka mäst förtjäna at utskrattas, antingen wi, som för wåra Förfäders wantro skuld, bära afsky för detta köttet, eller Asiaterne, som äta det, eller Judarne som undwika swinkött af samma grund, som wi sky för hästeköttet? Uti Italien ätes Åsnekött; men allenast Tartarer, Calmucker och andra ochristna folkslag [ 143 ]äta hästkött. Wi sjelfwe hålla til goda Italiensk korf, om hwilken man säger, at den göres af Åsnekött. Om wi nu wille säga hwarföre wi nu hålla Åsnekött för ätbarare än hästekött, så skulle det snart märkas, att hela saken beror på dårskap och fördomar.

Den Lewitiske Lagen och Påfwen Zacharias förbudo at äta Harar. Wi äta dem utan betänkande, ehuru de ofta äro underkastade ganska swåra sjukdomar.

Fransoserne äta kjällfrön, och wi spotta deråt emedan de äro lika grodor. Deremot äta wi ål med nöje, som dock är så lik ormen. Wi understå oss at äta de med harnesk försedde kräftorne, de måga se så fruktanswärda ut som de wilja. I Siberien ätas de hwarken af Ryssar eller Hedningar, och detta Folket kan knapt öfwertalas at röra wid et så grufligt djur. Wi äte mjölke och råm af fisk utan at finna derwid något wämjeaktigt. I Jakusk ätas kreaturens förtida foster med mera, utan at förut blifwa aftwättat. Men äro intet båda i grunden enahanda sak — eller hwad är mjölke och råm? och taga icke wi sjelfwe de ofödde djuren til wåra saucer, som skola hafwa en hög smak? Snäppornas träck är för oss en delicatesse. Men Läsarne torde tröttna wid desse berättelser och jemnförelser; och lika många af dem, hädan efter som förut, äta hästekött, ty må jag sluta med förmodan: at Likbegrafningar i och omkring Kyrkor, med tiden, i mitt Fädernesland skal aftaga, lika som Hästekötts ätandet torde tiltaga, då Ljuset hinner mera utbreda sig at bryta fördomens mörker.




[ 144 ]

Wisa.

Comment vous wa?
Säg, aldrakäraste mon Frere! —
Jag mår rätt bra. —
Ach, det min fägnad är! —
Men hör! — sätt straxt Bouteillen fram!
Ty jag är nyckter som et lamm.

Det skall så bli - - -
Jag är därtil rätt mycket böjd —
Mon cher Ami,
Då är jag ganska nöjd;
En sup mit hela plaisir är,
Det är det enda jag begär.

Se nu, Gutår!
Jag super dig i botten til. —
Ja, du det får
Rätt giöra som du wil;
Jag super lika raskt ändå
Så länge benen kunna stå.

Det är dig undt - - -
Det wet du wäl min Compagnon
Och ganska sundt
At supa om en gång:
Jag gjör det nu af hjertans grund
Och tager mig därpå en blund.

Nej tack, min wän!
Det ingalunda skal skje;
Du får ej än
Til sängen dig begje;
Ty innan jag går ur dit hus
Skall du mig gje et ärligt rus.




[ 145 ]

Följande, lika med Originalet, införes på begäran, af framledne Skjönfärgarens i Stockholm, Claes Jacob Dahlgrens, för Trettio-Ett år sedan qwarlemnade Enka.

Hos de uplyste, Högärewyrdige och Höglärde Herdar, Lärare och Ledare, som på Nådawägen genom Christum Jesum föra et Christeligit Samfund, genom trona och Kärlek på helgelsens stigar, anhåller jag i ödmjukhet få weta, hwar det nya kärleksbud, står, uti Guds lag, som tillåter, at en af Guds hand pålagd olycka, genom förståndets borttagande från en Maka, som åter af Guds hand, lika mäktig at det återställa, då honom behagar, kunde finna en man brottslig uti sitt ägtenskaps-löfte, då han för et brödstyckes winnande, försakat trona, och gjordt sig brottslig emot Kärleks-lagen, då jag ej wet på hwad wäg han kan leda andra til saligheten.

 Rykelsby den 27 Augusti 1793.

Maria Elisabeth Dahlgren.

Kungörelser:

Åstundas et skrifbord jemte dubbla matbord at fälla ned; Den som har sådane at sälja får anwisning på Köpare wid Boktryckeriet.

Hos Handelsman Westman fås underrättelse, hwaräst godt bete kan erhållas för Slacktkreatur som handlas wid Kisa marknad.

Et års gammalt swartfläckigt Swinkreatur är för rätta ägaren bortkommit, den som det samma til rätta skaffar eller derom lemnar säker underrättelse til vice Stadsfogden Engdahl, undfår hederlig wedergällning.


N:o 36 utgifwes Lördagen d. 7 September kl. 4. e. m.


Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegr. Enka.