Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 11 Januarii 1794.

I morgon, 1:ste Söndagen efter Trettondagen, predika

I Domkyrkan: Adj. Com:ri Schelin Ottesången, Magister Wimermark Högmässan och Adj. Com:ri Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Comminister Lindhagen.

I Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.

Fångpredikan blifwer å wanligt ställe hållen klockan half tolf.

Känslan

af det framfarna, påminner mig de oskyldiga nöjen jag njöt i en tid då lasten war en hemlighet för hjertat. Männskjor, danade af en Allsmägtig Gud, äga en nära förbindelse med detta stora Wäsende. — Wåra öden äro ofta så widrige, at naturen ryser och mänskligheten fasar. — En ljus stråle upgår i wår själ — strax skingras mörkret, och wi igenkänne den Ewigas närwarelse — Wår Sol förswinner — Stormarne tränga sig til hjertat — [ 4 ]Hjertat beängslat, tryckes ännu mera utaf samwetets förebråelser — wi finne wår egen inbillning så aldeles kullslagen, at lasten som wi iklädt oss, blifwer oss fullkomlig synlig. — Om icke alle igenkänna sig uti denna klädnad, hoppas jag de fleste det göra. — Nåden, den wälsignade nåden, är källan där all wår bräcklighet afsköljes — Kastom oss i stoftet, erkännom upriktigt wårt stora förderf — bedjen den ömmande Sonen om Nåd — Hans förbön skal blidka Fadren, som utan wår förtjenst efterskänker oss all wår skuld. — Låtom oss emottaga wåra öden utan knot; bedjande: Ske Fader Din, men icke wår wilje! — Snart bjuder en befallande Röst wåra krafter aftaga — ögonen förmörkas — öronen höra blott et oredigt sorl — ansigtet förlorar liffärgen — tungomålet staplande och otydigt — händer och fötter kallnade. — Nu förswinna alla stränder — här hjelper intet utan Gud — Lycklige om wi få hamna i Hans sköte!

Min Wän! under desse betraktelser påminner jag Dig de framflutne dagar; då hjertat ännu war obesmittadt. Nu torde wi både fått smaka den kalk, som en swikfull werld sluteligen skänker sina dyrkare. — Men lät oss anse alle framfarne och tilkommande faror, så obetydlige som de werkeligen äro. Må wi med barnslig ödmjukhet underkasta oss den Gudens wilja, som i behalig tid skal förlossa oss ifrån detta stojande Sodom. I et lyckligare Land skola wi råkas, råka Föräldrar och Wänner — och deras omarmande inför Guda-Thronen, skal i wåra då brinnande hjertan, wida öfwerstiga den glädje Jacob rönte, då han i sin höga ålderdom feck omfamna sin älskade Joseph. Då skal den onda tungan icke mer såra. Ja, Gudi lof! dagarne äro snart framflutne. Lät oss något litet som rosen af et stingande törne såras; Det efterlängtade ögnablicket skal upfylla allt. — Et känslofullt hjerta, känner och begriper allt, då trögheten och kallsinnigheten förstår intet.

Charade.

    Mitt Första är, at säja det i hast
    Hwad öfwer alt man nyttjat finnes;
    Den minsta wisp, den största qwast,
    En Knyppelpinne och en mast
Alt i sin mon et ursprung däraf winner.
Mitt Andra finnes här och där
Uppå de rum, där döden läger slagit —
    Men i en annan mening tagit
    Det något hos de Sköna är,
    Som nya känslor wäcka plär
Och mångens stränga dygd bedragit.
Mitt Hela man med ömkan ser;
Men någon gång blir det en ära
    När Kriget det åt Hjelten ger
    Så kan Han med det heder bära.

Ordet til denne Charade upgifwes nästa gång.

At taga fläckar ur Sidentyg.

Man gnuggar fläcken uti Spiritus Terpentini, så förlorar han sig. Sedan urtwättas Terpentin med rent watten hwarefter tyget torkas.

* * *

[ 5 ]

Ur Sammet.

Om fläckar komma på Sammet, så lägges fin hwit sand i en linnklut hwarmed gnides sakta fram och åter, tils fläckarne förswinna.

Kungörelser:

För en Ungkarl äro Sal och Kammare at hyra på längre eller kortare tid, wid stora gatan. Äfwen finnes 2:ne mästkar som kunna nyttjas til en och en half tunnas imäskning, försedde med järnband och låck, underrättelse härom fås uti Boktryckeriet.

Den som mot betalning har at aflåta antingen en hel eller några stycken af en rödbrun Björnhud, kan wid Boktryckeriet ärhålla underrättelse om hugad köpare.

Om någon åstundat handla en liten nätt enbetswagn med eller utan sele, kan hugad man få adresse på Boktryckeriet härstädes.

En hwit Sogris omkring et år, är för rätta ägaren bortgången; den om nämde gris äger kunskap, och det tilkänna gifwer i Gården N. 7 S:te Per qwarteret, undfår wedergällning.

På desse Tidningar för innewarande år, emottages prenumeration wid Boktryckeriet i Linköping med 16 sk. för dem som sjelfwe besörja afhämtningen, men 24 sk. då de blifwa Prenumeranterne tilsände. På halft år kan äfwen prenumereras.

N:o 3 utgifwes Lördagen d. 18 Januarii kl. 4. e. m.

Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.

Linköpings Wecko-Tidningar 1794-01-11

Linköpings Wecko-Tidningar.