Linköpings Wecko-Tidningar 1794-07-05
| ← N:o 26 |
|
N:o 28 → |
N:o 27.
Linköpings
Wecko-Tidningar.
Lördagen d. 5 Julii 1794.
I morgon, 3 Sönd. efter Trinitatis, predika
i Domkyrkan: Comminister Schelin Ottesången, Magister Winermark Högmässan och Kyrkoherden Nordwall Aftonsången.
I S:te Lars: Comminister Lindhagen.
I Hospitals-Kyrkan: Hospit. Predik. Apelberger.
Fångpredikan blifwer å wanligt ställe af Comminister Lindhagen.
Uti Wecko-Tidningen förleden Wecka
Jag såg med förträt
En slarfwer som wille ha namn af Poet.
Kungörelser:
Det förekommer Ämbetet besynnerligit, at Skräddaren Mäster Swen Högström driftat införa uti denne Stads wecko-Tidning N:o 26: at han uti sin Condition antagit en föfaren Mästare ifrån Lund, som erbjuder sig til Respective Allmänhetens tjenst förfärdiga mans-kläder til nöje och med all redlighet. Til hwad nöje arbetet förfärdigas, och med hwad redlighet requisita dertil förwaltas, det anser Ämbetet onödigt utforska; utan låter alt detta bero på de kringswäfwandes och Variables egit omdöme. För närwarande kan af Ämbetet yttras at, i händelse, denne Anonymus är förfaren uti Professionen, så måtte både Högström och han wara oförfarne om innehållet af Kongl. Skrå-Ordningen, ty den wräkes til dess kraft och wärkan och små-Herrarne synes wilja föreskrifwa Reglor för et helt Ämbete. Nej Högström! under edre larfwor skyles icke denne mannen, som tyckes hafwa et oroligt hufwud och lefwa et olyckligt lif, i det han flygtadt som Mästare ifrån Lund hit, lemnat hustru och barn i osäkerhet om återkomsten. Skulle denne så högt Recommenderade Personen, få någons förtroende at en eller annen klädning förfärdiga, afsäger sig Ämbetet alt answar, och må den eller de skylla sig sjelfwe om ämnena dertil förfuskas, af honom eller också af Ämbetet Confisceras. Sökes Recommendatorn, Mäster Högström härföre och tiltalas, wet han nogsamt undskylla sig medelst denne namn-löse flyttande och förfarne Mästarens afstyrande med ägendomen på ryggen skogsledes; Hwilket Ämbetet anser sin skyldighet likmätigt den wördade Allmänheten tilkänna gifwa.
Om någon hederlig ungkarl, åstundar at hyra, 2:ne uti godt stånd warande rum, kan underrättelse fås wid Boktryckeriet, hwarest de finnas, och hwarest de kunna beses.
De som åstunda Öfwerflöds-Förordningen från och med 1 §. til slutet, införd i desse Tidningar, kunna den erhålla för 2 sk. 6 r. i Boktryckeriet.
Twänne hwita lärfts näsdukar märkte den ena med rödt, J. E. 2. samt breda fållar, och den andra med blått, C. J. E. äro nyligen förlorade. Den som dem til rätta skaffar, hos Auctions Wagtmästaren Nydahl aflemnar, har at undfå i wedergällning En R:dl.
En grå mans Dambkappa blef för en resande förlorad på stora gatan i Fredags 8 dagar sedan. Hederlig belöning utlofwas til den som hänne inlemnas hos Handelsman Westring.
Skulle någon wara hugad at prenumerera på desse Tidningar från och med denne Numer, til årets slut, skal sådant stå til tjenst, mot erläggande af 12 års prenumerations penningar.
Et stycke under Couvert til Utgifwaren är i dag mottagit, men beklagligt wis för sent at införa i detta Blad. Alle sådan Stridskrifter böra betalas och inlemnas, på sätt, som Kungörelsen i Tidn. N:o 12, förledit är föreskrifwer.
En Rättskaffens Mans Lefnads- och tankesätt til Dygdädla Matronan Madame S. C. L.
Glöm aldrig Skaparns rätt, Hans nåd af hjertat wörda,
Se icke min förmaning, med dygden an, som tuktan, twång och börda.
Undwik förtrolighet med all slags utmärkt Folk:
Hwart ord uti dit tal, bör wara hjertats tolk.
Gif noga akt hur långt hwars ens begrep sig sträcker,
Och akta Dig för Venus, som bland förakt upwäcker:
War öm om Dina ord, håll löfte oförkränt,
Men lofwa heller ej dit hjerta obetänkt.
War aldrig enwis i din mening ar förswara;
Gif andra gjärna rätt, låt hwar en sig förklara:
Gif akt på alt som sägs, förhäfs ej af ditt wett;
Gif ej för säkert ut, hwad du ej sjelfwer sett.
War wänlig, umgängsam och höflig emot alla,
Men mäst emot din wän, som dig af hjertat kalla
För sin utwalda wän, och tänkte säkert bli
Om du har hållit an, å warit för andra fri.
När gallan jäsa will, Den straxt förståndigt swala,
Och altid på ens bak blott til det bästa tala.
Lef ärbart och fly fehl, men är du därtil böjd
Bed Gud bewara dig och war så dermed nöjd.
Hwad som jag dig förtror, hålt heligt hos dig inne
Lät nedrig afund ej få insteg i dit sinne.
Förakta andras agg bär sjelf ej hemligt hat
Och wårda dig ej sen, om folkets tal och prat.
I wänskap som i alt, wis aldrig egennytta
Lät icke smärre fehl, din wän ur hjertat flytta,
War ödmjuk emot den, men wis dig aldrig twär;
Undwik all rättegång så framt du will må wäl.
Du må hafwa hwad tankar du wil om min person, det qwittar mig lika, men oryggligt och utan flärd, älskar jag dig til min lefnads förändring. Dock för den första wänskapen som du bewiste mig, wilket jag trodde skulle äga bestånd och stå fast som et hälleberg. Men för din flärd, hatar jag ej din person, men wäl din synd, hwilken ock är inför Gud förhatlig och stygg.
P. S. Jag önska Dig af hjertat alt godt, både nu och under hela din lifstid, det gör den som har, får, fått kallas din wän. C. F. T.
N:o 28 utgifwes Lördagen d. 12 Julii kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.
- ↑ Följande Bref införes på någre ensklidtas begäran, hwilka, förmodeligen känna den i hoppet smickarande Friaren m. m. At werserne äro tagne ur en gammal bekant bok, synes lätt, men at de här och där blifwit rådbråkade, tilhör C. F. T. tillika med slutet, som äfwen är hans egit snillefoster.