Linnæa Borealis

Linnæa Borealis av Johan Nybom

En blyg karit i nordens vår,
i minnets klosterdok hon står,
i ljuvlig mandeldoft och bön,
vestaliskt ren och skön.

En bedjande Mariabild,
hon blommar tyst, hon blommar mild,
där djupast minnets vaka slog
i enslig nordanskog.

Naturens blomstersuck hon är;
dess allra blygaste begär,
ljuvt rodnande, i strålar fly
på kindens liljehy.

Känn hur det slår i hennes bröst
Hon andas varmt i kulen höst.
För himmelskt ren hon är att dö
i själva vinterns snö.

Hon hör till dessa stora små,
som lika aftonstjärnan stå
i helig glans, i stilla ljus
i tidens vilda krus.

Ej har hon rosens stolthet fått, -
nej, hon vill vara måne blott
till denna blomstervärldens sol,
som står vid nordens pol.

Du silverljus i rosengård,
pärlsmycke på den stores vård,
som gömmer bort din egen glans
jungfruligt skygg i hans, -

brinn i den tysta skog som förr
och vid en nordisk tärnas dörr,
i ljuvlig mandeldoft och bön,
vestaliskt ren och skön!