O du den mest sköna och lärda i änglarnas hov,
du gud utav ödet förrådd och berövad allt lov,
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Förvisade furste som alltid med orätt man skytt,
di som fast besegrad blott starkare uppstår på nytt,
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Allvetande kund av de nedersta lande utan ljus,
livläkare kallad att hela i ångestens hus,
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Du som och till en utstött och spetälsk och dömd
ger att smaka den lust vilken är som i himmelen drömd
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Du som nekar mannen med snaran om halsen att le
stolt och öppet mot hopen som samlats kring galgen att se —
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Du som icke en skreva i avundsamt världsallt har glömt,
där den ängslige Gud sina kära klenoder har gömt —
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Du vars öga ser djupt ner i malmådrans skimrande märg,
hur framtidens mordvapen sova i bäddar av berg,
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Du som för att lugna och trösta oss lidande människodravel
har lärt oss att blanda salpeter med svavel —
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Du, av vilken var slinka sitt hjärtemod får
till att dyrka och älska bland plågor och trasor och sår,
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
Du målsman för dem som den hetaste barmen har rört,
och som vreda på porten den gamle Gud Fader ha kört,
o satan, hav misskund med mig i mitt eländes år!
