Lova, lova lina!
av Okänd
Ur Visbok, 1923. En variation på denna text är Kolina, kolina låt solen få skina.


Lova, lova lina!
Må solen den sina
Över mig och de mina,
Över folk, över fä,
Över topp, över trä,
Över asp, över dal,
Över äng, över skog,
Över harv, över plog,
Över åker och äng
Och över min egen lilla blomstersäng.